äro dessa villkor ej hårda, i all synnerhet om hänsyn tages till den stora rikedom, som väntar. Men om ni har något att invända, så säg det genast.»
Ännu en gång framstammade jag med svårighet, att jag ingenting hade att invända.
»Jag skulle tro det. Nu, mr Pip, har jag slutat med villkoren. Ni skall veta att, fastän jag mer än en gång använt ordet »utsikter», det nu ej är fråga om endast utsikter. Jag har redan fått i förvar en summa penningar, stor nog för att ni skall få en passande uppfostran och underhåll. Ni får vara god och anse mig som er förmyndare. Åh!» skyndade han sig att framkasta, då jag ville tacka honom, — »jag talar om för er med detsamma, att jag är betald för mina tjänster, annars skulle jag icke göra dem. Det anses att ni måste ha bättre uppfostran med anledning av er förändrade ställning och att ni måste få klart för er vikten och nödvändigheten av att genast sätta er in i de nya förhållandena.»
Jag sade att jag alltid längtat därefter.
»Det gör det samma vad ni längtat efter, mr Pip», svarade han; »håll er till faktum. Om ni längtar efter det nu är det nog. Svarar ni, att ni är beredd att genast komma under någon lämplig lärares ledning? Är ni det?»
Jag stammade att jag var det.
»Det är bra! Jag tycker ej att det är förståndigt men nu är det beslutat. Har ni hört talas om någon lärare som ni särskilt skulle vilja ha?»
Jag hade aldrig hört talas om någon annan lärare än Biddy och mr Wopsles moster; därför svarade jag nekande.
»Det finns en lärare, som jag känner något till och
