Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
225
TJUGUSJÄTTE KAPITLET

»Se hit, Pip. Jag är din andre far. Du är min son — du är mer för mig än en son. Jag har sparat pengar för att du skulle ge ut dem. Då jag hade tjänst som fåraherde och bodde i en enslig hydda och icke såg andra ansikten än fårens, tills jag nästan glömde hur män och kvinnor sågo ut, såg jag ditt. Ofta, då jag åt min enkla middag eller kvällsvard, sade jag till mig själv: Där är pojken igen, och ser på mig medan jag äter och dricker. Jag såg dig där många gånger lika tydligt, scm jag såg dig på den dimmiga heden. — Så sant mig Gud hjälpe, sade jag varje gång — och jag gick ut för att säga det under bar himmel — men om jag blir fri och får pengar skall jag göra en gentleman av den gossen! Och det har jag gjort. Se dig om, min käre gosse. Se på denna våning, den passar för en lord! En lord? Ah! Du skall få pengar tillräckligt att hålla vad mot lorder och vinna.»

I sin iver och upphetsning märkte han icke hur jag upptog allt detta. Det var den enda gnista lättnad jag erfor.

»Se här», fortsatte han och tog fram min klocka ur fickan och pekade på en ring på mitt finger, under det jag ryggade tillbaka från hans beröring som om han varit en orm, »en guldklocka, och så vacker: det skall en gentleman ha. En diamant med rubiner runt omkring: det är för en gentleman, hoppas jag. Se på ditt linne, fint och vackert! Se på dina kläder: bättre kan man inte få! Och dina böcker sedan» — han såg sig omkring i rummet — »hundratals uppradade på hyllorna. Och du läser dem, eller hur? Jag såg att du läste i en av dem när jag kom in. Ha ha ha! Du skall läsa dem för mig, min käre gosse! Och om de äro på främmande språk så att jag inte förstår dem, men du

15 KLysande förhoppningar