Och att han trodde sig kunna rädda en vacker liten flicka från den lott, som annars med säkerhet väntade henne — hunger, fängelse, misshandel av alla slag, slutligen kanske galgen. Antag att han gjorde det med moderns samtycke. Antag att vilda lidelser, sinnesskakningar och fruktan för döden rubbat denna kvinnas jämnvikt så att hon blifvit slö och sjuk och behövde någon, som tog sig an henne. Antag, att lagkarlen var den som gjorde det och betvang hennes vilda, obändiga karaktär genom den makt han hade över henne. Kan ni föreställa er ett dylikt fall?»
»Ja.»
»Antag, att barnet växte upp och gifte sig för pengar. Att modern ännu levde, att fadern ännu levde. Att modern och fadern, utan att veta av varandra, levde många mil från varandra; att hemligheten ännu var en hemlighet, med undantag av vad ni fick tag i. Betänk särskilt noga och allvarligt det senare antagandet. Vem avser ni gagna genom att avslöja hemligheten? Fadern? Jag tror inte det skulle vara nyttigt för honom. Modern? Jag tror, att ni inte vunne något gott därmed. Dottern? Jag tror icke det skulle bli angenämt för henne att presentera sådana föräldrar för sin man och efter en period av tjugu år återföra henne i slikt elände. Men antag att så skett, och att ni älskat denna unga flicka, Pip, och gjort henne till era fattiga drömmars föremål, drömmar, som nog hysts av flere män än ni tror, då säger jag er, att ni gjorde bäst — och säkerligen genast skulle göra det när ni bara tänkt över saken nogare — att hugga av er högra hand med er vänstra och sedan lämna yxan till Wemmick och be honom hugga av den också.»
Jag tittade på Wemmick. Han såg mycket allvarlig
