nom giftermål var morbror, och hennes namn var Georgiana Maria efter hennes egen mor, låt honom förneka det om han kan.»
Uppassaren tycktes övertygad, att jag inte kunde förneka det och att det gav saken ett mörkt utseende.
»Unge man», sade Pumblechooh, »du tänker gå till Joseph. Vad angår det mig, frågar ni, vart ni går? Jag säger, sir, att ni tänker gå till Joseph.»
Uppassaren hostade som om han hövligt rådde mig att låta bli det.
»Unge man», sade Pumblechooh, med det mest retsamma och övertygande uttryck av dygd och rättrådighet. »Jag vill säga er vad ni skall säga till Joseph. Här i närvaro av värden på Björnen, känd och aktad i staden, och William, hans faders namn var Potkins om jag inte misstager mig —»
»Det gör ni inte, sir», sade William.
»I deras närvaro», fortsatte Pumblechooh vill jag säga er, unge man, vad ni skall säga till Joseph. Säg Joseph, jag har denna dag råkat min förste välgörare och grundläggare till min förmögenhet. Jag vill ej nämna några namn, Joseph, men så kalla de honom i staden, och jag har sett den mannen.»
»Jag svär att jag inte har sett honom här», sade jag.
»Säg det till honom också», återtog Pumblechooh. »Säg att ni var nog djärv att påstå det och till och med Joseph skall helt säkert bli förvånad.»
»Därvidlag har ni misstagit er på honom», sade jag. »Jag vet bättre.»
»Ni säger», fortsatte Pumblechooh: »Joseph jag har sett den mannen, och den mannen hyser intet agg till er och intet agg till mig. Han känner er karaktär,
