honom och vi följde efter till bryggan, gjord av grova stockar och stenar, och sågo honom föras ned i båten, rodd av en besättning, likadant klädda som han själv. Ingen tycktes förvånad över att se honom, eller glad att se honom eller yttrade ett ord, undantagandes när någon i båten morrade, som vore de hundar. »Ge plats, där! gå undan!» vilket var signalen till att börja ro. Vid fackelskenet sågo vi den svarta galären närma sig den dyiga stranden, lik en otäck, hemsk, Noaks ark. Vi sågo båten lägga till långsidan och vår straffånge föras upp på däck och försvinna. Sedan kastades facklorna fräsande i vattnet och slocknade, och mörkret slukade allt i sin famn.
VI.
Till dess jag blev så gammal, att jag kunde uppbära den stora värdigheten av smedslärling hos Joe, gjorde jag tjänst som en slags springpojke i smedjan och utförde dessutom extra uppdrag hos grannarna, såsom att jaga bort kråkor, plocka bort stenar och ett som annat i den vägen. För att vår höga ställning inte skulle bli komprometterad därigenom, fanns det en sparbössa uppsatt på spiselkransen i köket med inskription, att de slantar, jag förtjänade, kunde nedläggas där.
Mr Wopsles moster höll en aftonskola i byn. Det vill säga, hon var en gammal kvinna med begränsade tillgångar och obegränsade krämpor, som brukade taga sig en liten slummerstund från klockan 6 till 7 varenda kväll i kretsen av den ungdomliga skara, som betalade 15 öre i veckan per person, för det bildande nöjet av att betrakta denna fridfulla tavla. Hon hyrde en liten stuga,
