»Vad kan du spela, gosse», frågade Estella med den tydligaste motvilja.
»Ingenting annat än svälta räv, miss.»
»Svält ut honom», sade miss Havisham till Estella.
Och så satte vi oss att spela kort.
»Den här pojken kallar damerna för dronning», sade Estella med oerhört förakt, innan vi hade slutat första spelet. »Och såna grova händer han har. Och så'na otäcka stövlar!»
Jag hade aldrig skämts för mina händer förr, men jag började nu tycka, att de voro mycket otrevliga. Hon vann spelet, och jag gav. Jag gav naturligtvis fel, och jag visste att hon bara väntade på att få se mig göra något galet för att få kalla mig en dum och klumpig bondpojke.
»Du säger ingenting om henne», anmärkte miss Havisham till mig. »Hon säger många fula saker om dig, men du säger ingenting. Vad tycker du om henne?»
»Det säger jag inte gärna», stammade jag.
»Viska det i mitt öra», sade miss Havisham och böjde sig ned.
»Jag tycker, att hon är mycket högfärdig», sade jag lågt.
»Något mera?»
»Jag tycker, hon är mycket vacker.»
»Ingenting annat?»
»Jag tycker, att hon är riktigt elak.»
»Än mera då?»
»Jag tycker, att jag gärna skulle vilja gå hem.»
»Och aldrig se henne mera, fast hon är så vacker?»
»Det vet jag inte riktigt. Men jag skulle gärna vilja gå hem nu.»
