— Och till höger, den järnklädde mannen på hästen, som stegrar sig, är hans sonson Louis de Brézé, herre till Breval och Montchauvet, greve de Maulevrier, baron de Mauny, kammarherre hos konungen, malteserriddare och likaledes guvernör över Normandie, död den 23 juli 1531, en söndag, som inskriptionen anger; och inunder, denne man, som är färdig att nedstiga i graven föreställer alldeles densamme. Kan man tänka sig en ypperligare framställning av förintelsen?
Fru Bovary tog upp sin lornjett. Léon stod orörlig och betraktade henne, han försökte ej att säga ett enda ord, att göra en enda åtbörd, så nedslagen kände han sig gent emot den enes pladder och den andras likgiltighet.
Den efterhängsne ciceronen fortfor:
— Denna kvinna, som ligger på knä bredvid honom och gråter, är hans maka Diane de Poitiers, grevinna de Brézé, hertiginna av Valentinois, född 1499, död 1566, och till vänster, hon med barnet på armen, den heliga jungfrun. Vik nu av åt den här sidan; här äro bröderna d'Amboises gravar. Bägge två voro kardinaler och ärkebiskopar av Rouen. Den här var minister hos konung Louis XII. Han har gjort kyrkan mycket gott. I sitt testamente förordnade han att 30,000 guld écus skulle tillfalla de fattiga.
Medan han talade sköt han dem in i ett kapell belamrat med gamla bänkar, ledstänger och annat skräp och framdrog ett slags block, som möjligen kunde ha varit en illa tillyxad staty.
— Den prydde fordom, sade han med en lång suck, Richard Lejonhjärtas grav, han som var konung av England och hertig av Normandie. Det är kalvinisterna, min herre, som ha tygat till den så där. De hade av elakhet grävt ner den i jorden under hans högvördighet biskopens säte. Se här är porten, varigenom hans högvördighet beger sig från och till sin bostad. Nu skola vi bese några märkvärdiga fönstermålningar uppe på vinden.
Men Léon tog hastigt upp ett silvermynt ur fickan och fattade Emmas arm. Schweizaren blev helt häpen, han kunde ej fatta denna förtidiga frikostighet, då
