debardörerna, allt försvann småningom som en bortdragande dimma. Hon återvände till Röda korset och kastade sig på sin säng i den lilla kammaren två trappor upp, där det fanns tavlor med ämnen ur la Tour de Nesle. Klockan fyra på eftermiddagen väckte Hivert henne.
Då hon kom hem visade Felicité henne ett grått papper bakom pendylen. Hon läste:
»I kraft av rättens utslag —»
Vilket utslag? Kvällen förut hade man avlämnat ett annat papper, som hon ej kände till; också blev hon helt häpen då hon läste orden.
»I konungens, lagens och rättvisans namn förständigas fru Bovary —»
Hon hoppade över flera rader och läste:
»Inom högst tjugufyra timmar.» — Vad då? »Att betala en totalsumma av åttatusen francs.» Och längre ner stod det: »Vid laga påföljd, enkannerligen exekutiv försäljning av hennes möbler och övriga tillhörigheter.»
Vad var att göra? Det var om tjugufyra timmar, i morgon! Lheureux ville förmodligen skrämma henne, tänkte hon; nu förstod hon hela hans taktik, ändamålet med allt tillmötesgående han visat henne. Vad som lugnade henne var summans överdrivet höga belopp.
Genom att oupphörligt köpa, icke betala, låna, skriva under reverser och sedan förnya dessa reverser, som svällde ut för varje gång de förföllo, hade hon slutligen blivit skyldig herr Lheureux ett helt kapital, som han otåligt väntade på att få använda i sina spekulationer.
Hon infann sig hos honom med obesvärad min.
— Ni vet vad som har hänt mig? Det är naturligtvis ett skämt?
— Nej.
— Inte?
Han vände sig långsamt om, lade armarna i kors och sade:
— Tror ni, min lilla fru, att jag ända till domedag vill vara er leverantör och bankir för blotta äran? Jag måste ha tillbaka det jag har lagt ut, ni måste vara rättvis!
