nu utgjorde på en gång vedbod, källare och skräpkammare, fullt av gammalt järnskrot, tomma fjärdingar, trasiga åkerbruksredskap och en mängd andra dammiga föremål, vilkas bestämmelse det var omöjligt att gissa.
Trädgården, som var mera långsträckt än bred, begränsades på två sidor av stenmurar betäckta av aprikosspaljéer, och på den tredje av en hagtornshäck, som skilde den från åkerfälten. Mitt i trädgården fanns en solvisare av skiffer på en murad piedestal; fyra rabatter med vanskötta törnrosbuskar omgåvo symmetriskt det för köksväxterna bestämda landet. I bakgrunden stod en gipsstatyett under granarna.
Emma gick upp i övre våningen. Det första rummet stod omöblerat, men det andra, sängkammaren, innehöll en mahognysäng inuti en alkov med röda förhängen. Byrån pryddes av en ask, förfärdigad av snäckor, och på sekretären bredvid fönstret stod i en glasflaska en bukett av orangeblommor, omknutna med vita sidenband. Det var den förra fru Bovarys brudbukett. Hon betraktade den. Charles märkte det och tog den för att kasta den ut på vinden, medan Emma — vars medförda effekter uppstaplades omkring henne — satt i en länstol och tänkte på sin bröllopsbukett, som låg i en hattask, och undrade vad det skulle bliva av den, om hon dog.
De första dagarna sysselsatte hon sig med att vidtaga åtskilliga förändringar i huset. Hon tog bort glaskuporna från ljusstakarna, lät sätta upp nya tapeter, ommåla trappan och anbringa bänkar i trädgården runt omkring solvisaren; hon undrade till och med huru hon skulle bära sig åt för att få en vattenkonst med fiskar i bassängen. Hennes man, som visste att hon var road av promenader i vagn, kom händelsevis över en gigg, som, när den fick nya lyktor och fotsack av pressat läder nästan såg ut som en tilbury.
Han var lycklig och utan något slags bekymmer. En måltid på tu man hand, en kvällspromenad på stora landsvägen, en strykning med handen över hennes hår, och ännu mycket annat, vari Charles hittills ej förstått att det kunnat ligga någon njutning, utgjorde nu för honom
