hår bar hon i kväll en enkel spetsslöja, som föll ned baktill i en tresnibb. En ung blond flicka satt bredvid henne på en högryggad stol, och herrar, som hade en liten blomma i knapphålet på sin frack, konverserade med damerna omkring kaminen.
Klockan sju serverades middagen. Herrarna, som voro talrikare, satte sig till bords i vestibulen och damerna i matsalen, tillsammans med markisen och markisinnan.
Vid sitt inträde kände Emma sig insvepas i en ljum luft, en blandning av blommornas och det fina linnets lukt, ångorna från kötträtterna och tryffelns doft. Ljusen i silverkandelabrarna brunno med höga lågor, de fasetterade kristallglasen skickade varandra matta reflexer, en rad av buketter prydde hela bordets längd, och på de bredkantade tallrikarna stodo servetterna brutna i form av biskopsmössor och höllo i sitt gap var och en ett litet ovalt bröd. Humrarnas röda klor hängde över fatens kanter, i genombrutna korgar lågo stora frukter uppstaplade på mossa, vaktlarna hade sina fjädrar kvar, rätterna ångade, och hovmästaren i silkesstrumpor, knäbyxor, vit halsduk och krås manövrerade, gravitetisk som en domare, faten mellan gästernas axlar och hjälpte dem med sin sked att komma i besittning av de stycken, de utvalde. På den stora porslinskakelugnen stod en kvinnostaty, draperad ända upp till hakan, och betraktade salen, som var full av folk.
Högst uppe vid bordsändan, ensam bland alla dessa fruntimmer, satt en gubbe nedlutad över sin fulla tallrik, med servetten knuten i ryggen som på ett barn, och spillde såsdroppar ur munnen. Han hade blodsprängda ögon och bar en liten stångpiska omlindad med ett svart band. Det var markisens svärfar, den gamle hertig de Laverdière, f. d. gunstling hos greven av Artois och som, enligt vad det påstods, hade varit älskare till Marie-Antoinette, mellan herr de Coigny och herr de Lauzun. Han hade fört ett stormande liv, fullt av dueller, vad och enleveringar, hade slösat bort sin förmögenhet och skrämt upp hela sin familj. En betjänt stod bakom hans stol och skrek i hans öra namnet på de rätter, han
