Då fransäsen var slutad blev golvet ledigt för grupperna av herrar, som stodo och samtalade, och de livréklädda betjänterna, som kringburo stora brickor. Utefter raden av sittande damer fläktade de målade solfjädrarna, buketterna dolde till hälften ansiktenas leenden och luktvattensflaskorna med guldpropp skickades omkring av händer, vilkas vita handskar markerade naglarnas form och klämde hullet vid handleden. Spetsgarnityren, diamantbroscherna och kaméarmbanden frasade på klänningsliven, gnistrade på halsarna och rasslade på de nakna armarna. Chevelyrerna, som voro slätkammade i pannan och uppvridna i nacken, pryddes av kransar, knippor eller grenar av förgätmigej, jasmin, granatblommor, ax eller blåklint. Mödrar med butter min och röda turbaner sutto stillsamt på sina platser.
Emma kände litet hjärtklappning, då hon ställde upp sig hand i hand med sin kavaljer och väntade att musiken skulle spela upp. Men snart försvann hennes sinnesrörelse, och i takt med orkestern svävade hon framåt, lätt vaggande med halsen. Ett småleende lekte på hennes läppar vid vissa finesser av fiolen, som ibland spelade ensam, då de andra instrumenten tego; man hörde louisdorerna klinga på spelbordet i rummet bredvid; sedan började musiken igen, fötterna trippade åter i takt, klänningarna fladdrade och prasslade, händer möttes och släppte varandra, och samma ögon växlade ånyo en blick.
Några herrar, omkring femton stycken, om tjugufem à fyrtio år, som stodo här och där bland de dansande eller konverserade i dörröppningarna, skilde sig från mängden genom ett visst familjetycke, huru olika de än voro till ålder, toalett eller anletsdrag.
Deras frackar voro bättre gjorda och tycktes vara av finare kläde, deras vid tinningarna friserade hår blänkte av finare pomada. De hade den hy som är egendomlig för rikedomen, denna vita hy som förhöjes av det vattrade sidenet och de vackra möblernas polityr och bibehålles frisk genom den fina väl avpassade dieten. De hade urringade kragar och torkade sig om läpparna med
