näsdukar, broderade med stora initialer och doftande av fina parfymer. De som började åldras sågo unga ut, under det att en viss mognad var utbredd över de ungas ansikten. I deras liknöjda blickar läste man den lugna bekymmerslöshet, som är ett resultat av dagligen tillfredsställda passioner, och genom deras blida sätt att vara framlyste detta särskilda slags brutalitet, som härrör av vanan att kommendera rashästar och låta tillbedja sig av damerna inom den galanta världen.
Tre steg från Emma stod en kavaljer i blå frack och konverserade om Italien med en ung blek dam, som bar ett garnityr av pärlor. De talade om tjockleken av Peterskyrkans pelare, om Tivoli, Vesuvius, Castellamare och Florens, rosorna i Genua, Coliseo i månsken. Emma hörde med sitt andra öra ett samtal fullt av ord, som hon ej förstod. Man samlades omkring en helt ung man, som i förra veckan hade besegrat Miss Arabella och Romulus och vunnit två tusen louisdorer genom att hoppa över ett dike i England. En beklagade sig över att hans jockeyer fetmade, en annan över de tryckfel, som hade vanställt namnet på hans häst.
Balluften var kvav. Lamporna brunno matt. Gästerna strömmade ut i biljardsalen. En betjänt steg upp på en stol och slog ut två fönsterrutor; vid det klingande ljudet av glasskärvorna vände fru Bovary på huvudet och varseblev i trädgården en mängd bönder, som stodo med ansiktet mot rutorna och sågo på. Då kom hon att tänka på Bertaux. Hon tyckte sig se gården, den gyttjiga dammen, hennes far i blus under äppleträden, och hon tyckte sig se sig själv som förr stå och skumma bunkarna i mjölkkammaren. Men för glansen av det närvarande bleknade alldeles hennes förflutna liv, som hittills stått så klart för henne, och hon tvivlade nästan på att hon någonsin levat det. Hon var där, på denna bal, och runt omkring den var endast mörker utbrett över allt det övriga. Hon åt nu en maraschinoglace, som hon höll med vänstra handen i en snäcka av förgyllt silver, och tillslöt ögonen till hälften med skeden mellan tänderna.
