Hoppa till innehållet

Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

180

att du för övrigt icke var i särdeles goda omständigheter och törhända ej skulle betrakta förlusten av mig som någon stor olycka, eftersom den befriade dig från en tyngande börda. Jag tillade, att som jag var övertygad om att du skulle taga saken lugnt, hade jag icke dragit mig för att säga dig, att jag ville fara till Paris i några ärenden, du hade samtyckt härtill och följt med själv, men icke visat dig särdeles orolig, då jag lämnade dig.

— Om jag kunde tro, sade han då, att chevaliern vore hågad att leva i sämja med mig, så skulle jag vara den förste att erbjuda honom mina tjänster och visa mig förekommande.

Jag försäkrade, att jag, med min kännedom om din karaktär, ingalunda betvivlade, att du skulle hederligt gengälda en sådan vänlighet, i synnerhet, tillade jag, om han kunde hjälpa upp dina affärer, som varit mycket dåliga, alltsedan du brutit med din familj.

Han avbröt mig med bedyranden, att han skulle göra dig alla tjänster, han förmådde, och till och med, om du ville inlåta dig i en ny kärleksförbindelse, skaffa dig en vacker älskarinna, som han hade övergivit för att binda sig vid mig.

Jag uttryckte mitt bifall till hans idé för att så mycket säkrare förebygga hans misstankar, och alltmera säker på framgången av min plan, längtade jag blott efter medel att underrätta dig därom, så att du ej måtte bli orolig, då jag uteblev från vårt överenskomna sammanträffande. Fördenskull före-