Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

212

vinna någon ansedd och inflytelserik person till medlare. Om man hade något att hoppas på den vägen, så skulle det endast vara, om man finge herr de G. M. och min far att ändra mening och förmådde dem att själva anmoda polismästaren att återkalla sin dom.

Han erbjöd sig emellertid att göra allt vad han kunde för att vinna unge G. M., ehuru han trodde, att dennes vänskap för honom var något avkyld till följd av de misstankar, som väckts av vårt samförstånd i den senaste affären. Han uppmanade mig jämväl att ingenting underlåta, som kunde beveka min fars hjärta.

Detta var ett allt annat än lätt värv för mig, jag syftar icke blott på det motstånd, som jag helt naturligt skulle få att bekämpa, utan även på något annat, som rent av kom mig att bäva för att närma mig honom. Jag hade ju smugit mig bort från hans bostad tvärt emot hans order, och jag hade varit fast besluten att icke återvända dit, alltsedan jag erfarit Manons sorgliga öde.

Jag befarade icke utan skäl, att han skulle kvarhålla mig mot min vilja och på samma sätt släpa mig tillbaka till landsorten. Min äldre bror hade ju en gång använt den metoden. Visserligen var jag nu äldre än då, men åldern var ett svagt skäl gentemot styrkan.

Emellertid hittade jag på en utväg, varigenom jag undvek denna risk, nämligen att under ett annat namn stämma möte med honom på en offentlig