Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


XLIV.

Min skatt var i min hand.

Jag kommer sent en afton förbi en stor restaurant. Öfre våningen är strålande upplyst, och från de öppna fönstren ljuder dansmusik.

Plötsligt kommer jag ihåg, att Maria var bjuden på bal samma afton, och att balen skulle vara just här. Altså dansar hon där uppe, dansar med fabrikören, hvilken väl går där och bröstar sig, så att hvar och en må kunna se, att Maria är hans.

Men akta dig, min kära friare, nu kommer hämden för, att du vågar bestrida min suveränitet öfver Maria.