Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XLIX.
Festens facklor äro tända. Jag väntar Maria.
Jag sitter vid väggen ut emot trappan. Där kan jag höra, så fort hennes fötter beröra trappans nedersta steg. Mina tankar blifva så milda, medan jag väntar Maria, hvars fot om några ögonblick skall knarra på min trappa. Hur ofta har jag nu icke setat väntande och lyssnat efter detta första budskap, att Maria skulle komma. Och ännu klappar mitt hjärta lika fullt af längtan. Min älskade lilla flicka, om du kunde ana, hvad jag längtar. Du vet det icke. Du ser mig altid så lugn. Det faller dig icke in, att din älskare i ensamma stunder
