Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


L.

Morgonen, förklaringen och Maria kommo. Och alla nattens förvirrande dimmor blåstes bort.

Förklaringen var så enkel som möjligt, endast genom en olycklig tillfällighet hade jag icke fått den kvällen förut.

Hvilken narr jag hade varit. Frukta för, att Maria skulle svika mig. Nej, mera än någonsin var hon min.

Jublet steg inom mig. Bort med all svaghet. Ännu rider jag osårad genom striden, ännu följer segern min fana.

Maria, om du hade sett mig kvällen förut! Nu såg du mig trygg och leende som altid,