Hoppa till innehållet

Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/134

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
136

pulserade lika lugnt och lika ljumt. Du sitter i din himmel, saligheten har du längesedan fått till lifs. Nu smälter du maten under ironiska uppstötningar.

Men för oss andra är vägen till salighet: berusning. Och blott genom att storma den få vi tillträde till himmelen.

För första gången i mitt lif är jag klok. Jag ser, att lyckan är icke här eller där, icke smuttande på många bägare. Lyckan är en bägare, tömd till sista droppen.

Sätt hundrade pokaler i rad, fyll dem med det eldigaste vin. Jag låter dem alla stå, min bägare heter Maria. Hennes kärlek är mitt vin, hvaraf jag icke bortskänker en droppe.