Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


XVII.

Ibland lyckades vi genom ömsesidig hjälp att alt bättre förstå hvarandra.

En afton, när jag hade biträdt Maria med hennes strumpor, sade hon:

»Jag har tänkt mycket på, hur det kan komma sig, att jag aldrig har skämts inför dig.«

»Hvarför skulle du skämmas? Du håller ju af mig.«

»Ja, naturligtvis. Det är den första och väsentligaste orsaken. Men det är ändå icke nog. Nej, du — det beror också i hög grad