Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XX.
Jag står vid gränsen.
Jag blickar tillbaka och ser ett vårlandskap i milda, mjuka, fina, lätta färger. I trädgårdarna hvälfva fruktträden krithvita och blekröda blomsterkupoler mot en ljusblå himmel. Smala gröna sädesstrån spira upp ur åkrarnas svarta mull, ängarna glänsa med sidenmjukt gräs, där gula och hvita blommor dricka sol.
Och vid en trädgårdsgrind står en smärt ung flicka i ett lif, hvilket lyser som siden, och hvaröfver fruktträden låta sina blommor rägna ned. Hon nickar åt mig, hon småler, hon vinkar mig med sin hand.
