Hoppa till innehållet

Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
57

tydligt och klart, att vi voro inne på en farlig väg, och att all sannolikhet talade för bankrutt, om vi fortsatte.

Låt oss sluta, innan leken blir alvar. Vi vilja ju icke göra hvarandra något ondt. Lifvet är icke afslutadt för oss. Hvar på sin väg skola vi fortsätta för att finna den hamn, där vi lägga oss till ro. Vår seglats har varit ett lustparti, den lämpar sig endast för några feriedagar. Vi föra med oss därifrån ett förråd af ljusa glada minnen, minnen, till hvilka vi båda ofta skola vända tillbaka. Vi skiljas icke. Minnena binda oss vid hvarandra. Där mötas vi.

Min vältalighet öfvertygade mig själf. När dörren stängdes efter Maria, tviflade jag icke på, att alt mellan oss var förbi.