Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


XXIV.

Förbi!

Altid har jag älskat detta ord. Altid har det klingat för mig som en jublande fanfar. Något är afslutadt, något nytt begynner. Förbi! Det fins ingen osäkerhet längre, icke något skräfvel. Förbi och därmed punkt. Ordning, reda i förhållandena, möjlighet att börja på nytt. Bort med alla gamla bekymmer och besvär, tvifvel och spekulationer, hvilka hänga som en proppfull tornister på ens rygg. Åh, hvad det lättade, hvad det är gudomligt att kunna räta ut kroppen, fri från alla bördor. Förbi — hör ni, förbi! Blåsen det jublande ut för alla vindar: förbi! förbi! förbi!