Hoppa till innehållet

Sida:Markens gröda 1923.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

gen, husen stodo ju nu så grå och nakna, alldeles som hus i skjortärmarna. Han kunde hinna det före vårbruket, det var inte så långt lidet på året ännu, småkräken voro utsläppta, men det var tjäle i jorden överallt.

Han tar med sig några tjog ägg att sälja, går ned till byn och kommer hem igen med målarfärg. Den räckte till ett hus, till logen, den blev röd. Jan hämtar hem ny färg, gulockra till stugan — ja, det är som jag säger, här blir fasligt så fint! mumlar Oline var dag. Ja, den Oline, hon förstod nog, att hennes tid snart var ute på Sellanrå. Hen var seg och stark nog att tåla det, men inte utan bitterhet. Isak å sin sida ställde henne nu inte tillrätta fler gånger, fast hon stack undan och stal tappert in i det sista. Isak gav henne en ettårig gumse, för hon hade ju ändå varit länge hos honom för ringa lön. Oline hade ju förresten varit bra att ha för barnen, hon var inte sträng och rättvis och dylikt, men hon hade ett gott handlag med barn, hörde på vad de sade och tillät dem nästan allt. Kommo de in, när hon ystade, lät hon dem smaka, tiggde de en söndag om att slippa tvätta sig i ansiktet, så sluppo de.

När husen voro grundstrukna, gick Isak ned till byn efter så mycket färg han orkade bära, och det var inte litet. Han gav husen tre strykningar och gjorde fönster och knutar vita. När han nu kom hem från bygden och såg sitt hem i liden, tyckte han sig se ett sagoslott. Vildmarken hade blivit oigenkännlig och bebodd, välsignelse hade brett sig över den, liv hade uppstått ur en lång dröm, människor levde här, barn sprungo kring husen. Ända upp till de blå fjällen stod skogen stor och vänlig.

Men sista gången Isak kom efter färg, gav handelsmannen honom ett blått brev med ett vapen på; det kostade fem skilling. Det var ett telegram, som befordrats vidare med posten. Det var från länsman Geissler. Välsignad vare Geissler, och en märkvärdig man var han! Han telegraferade de få orden, att Inger var fri, kommer snarast. Geissler. — Och nu dansade hela handelsboden runt för Isak, och disken och människorna kommo