Vad säger du om det? Isak tyckte åter synd om honom och motsade honom inte.
Det är inte likgiltigt för dig. Det kan ju inte undgås, att här blir mycket folk och förfärligt mycket oväsen och sprängningar, jag vet inte hur du kommer att tycka om det. Å andra sidan blir det liv och rörelse i trakten, och du får lätt avsättning för dina lantmannaprodukter. Du kan begära vad du vill för dem.
Ja, sade Isak.
För att inte tala om att du får en hög procent på det som kan fås ur fjället. Det blir stora pengar, Isak.
Isak svarade: Jag har redan fått för mycket av kommissarien…
Morgonen därefter lämnade Geissler gården och begav sig österut, i riktning mot Sverige. Till Isak, som ville följa honom på väg, sade han ett kort: Nej, tack. Det gjorde en nästan ont att se honom draga bort så fattig och ensam. Inger hade givit honom en utomordentlig matsäck och bland annat gräddat våfflor åt honom, men det var långt ifrån gott nog; han skulle också haft grädde i en flaska och en mängd ägg, men det nekade han att bära. Så att Inger kände sig riktigt besviken.
Geissler kände det visst svårt att lämna Sellanrå utan att betala, som han brukade. Han låtsade då, som om han hade betalat, som om han verkligen lagt upp en större sedel, och sade till lilla Leopoldine: Och nu skall du också få något, kom hit! Därmed gav han henne snusdosan, silverdosan. — Du kan tvätta den och ha nålar i den, sade han. Förresten är den inte så passande till present; hade jag bara hunnit hem, skulle du ha fått något annat; jag har ju en del saker…
Men vattenledningen var kvar efter Geisslers besök, låg kvar och verkade natt och dag, vecka efter vecka, gjorde markerna gröna, fick potatisen att sluta med sin blomning, fick säden att växa.
Nybyggarna nedanför kommo den ene efter den andre upp och tittade på underverket. Axel Ström kom, grannen på Måneland, han som var ogift och inte hade egna
