ögonblick taga sig i akt för att visa sin överlägsenhet. Han vinnlade sig om att rätta sig efter de andra, och det lyckades, men han måste vara på sin vakt. Som då han kom hem till Sellanrå för ett par veckor sedan: han hade ju tagit med sig sin ljusgrå vårrock, fast det var mitt i sommaren; när han hängde upp den på en spik i storstugan, kunde han mycket väl ha vänt fram silverplåten med sina initialer på, men han gjorde det inte. På samma sätt med käppen, promenadkäppen. Det var visserligen bara ett paraplyskaft, som han riggat av och plockat ståltrådarna ur, men här hade han inte gått och svängt med den som i staden, långt ifrån det, bara burit den gömd utmed benet.
Nej, det var inte att undra på, att Eleseus gick över fjället. Han dugde inte till timmerarbete, han dugde till att skriva bokstäver, det kunde inte alla och en var, men i hemmet var det ingen, som satte värde på denna fina lärdom och konst, utom kanske modern. Han gick glad uppåt skogen framför Oline, han tänkte vänta på henne högre upp, han satte i väg som en kalv, han skyndade sig. Eleseus hade på sätt och vis smugit sig bort från gården. Han var rädd för att bli sedd, ty han hade ju bärgat med sig både vårrocken och promenadkäppen på denna utflykt. På andra sidan fjället kunde han hoppas få se folk och själv bli sedd, kanske till och med komma i kyrkan. Därför knogade han gladeligen med en överflödig vårrock i solgasset.
Och det var ingen som saknade honom hemma på gården, tvärtom. Fadern fick nu igen Sivert, och Sivert var ju till mångdubbelt större nytta och höll ut från morgon till kväll. Det tog dem inte lång tid att sätta upp storstugan: den var en tillbyggnad, hade bara tre väggar; de sluppo att yxa till timret, de skuro det på sågen. Av ytterplankorna fingo de då på samma gång takbräder. En vacker dag sågo de stugan stå där färdig med tak, inlagt golv och isatta fönster. Sedan hunno de inte mer för jordbruksarbetet, de fingo brädkläda och måla längre fram.
Nu kom Geissler med stort följe över fjället från Sverige. Och följet var till häst, red på skinande hästar och
