också. Likaså med djupharven, som hade många krokiga knivar att passa ihop. Och den stora cirkelsågen, som skulle sitta så precis på sin axel och inte slänga åt öster och väster och kanske springa upp i taket! Men slåttermaskinen — ett virrvarr av stålfjädrar och krokar och apparater och hundratals skruvar! Ingers symaskin var då bara en barnleksak emot den!
Sedan spänner Isak sig själv för maskinen och provar den. Det var just det stora ögonblicket. Därför ville han vara i fred och vara sin egen häst.
Ty tänk, om maskinen var orätt hopsatt och inte arbetade, utan sprang i stycken med en smäll! Så skedde inte, maskinen slog gräs. Det skulle också bara fattas, Isak hade stått här och studerat den ivrigt i flera timmar, solen hade gått ned. Han tar åter i och drar. Maskinen slår gräs. Det skulle också bara fattas annat!
När daggen började falla tät efter den varma dagen och pojkarna stodo med var sin lie och skulle ut och slå för morgondagen, kom Isak tillbaka till gården och sade: Häng undan liarna igen för i kväll. Ni kan sela på den nya hästen och komma bort till skogsbrynet med honom!
Isak gick inte in i stugan och åt sin kvällsmat som de andra hade gjort. Han bara gjorde helt om på gårdsplanen och gick tillbaka samma väg han kommit.
Ska vi spänna för kärran? ropade Sivert efter honom.
Nej, svarade fadern och gick vidare.
Han var så hemlighetsfull och så övermodig. Han krökte litet på knävecken för vart steg, så eftertryckligt skred han fram. Gick han till död och undergång, så var han en modig man, han hade intet i händerna att försvara sig med.
Pojkarna kommo med hästen och fingo se maskinen och stannade. Det var den första slåttermaskinen uppe i vildmarken, den första i bygden, röd och blå, härlig för människors ögon. Fadern, allas överhuvud, befallde i likgiltig, ack så vardaglig ton: Kom och spänn för den här slåttermaskinen! sade han. — De spände för.
Så körde de, far körde själv. Brr, sade maskinen och
