mejade gräs. Pojkarna efter, utan något i händerna, utan att arbeta, småskrattande. Far stannade och såg sig om — nå, det kunde ha varit bättre slaget. Han skruvar på ett par ställen för att få knivarna närmare marken, och försöker igen. Nej, det blir ojämnt, dåligt, ramen med alla knivarna hoppar litet, far och söner utbyta ett par ord. Eleseus har funnit bruksanvisningen och läser på den. Det står, att du skall sätta dig på sätet, när du kör, så går det stadigare, säger han. — Jaså, svarar far. Ja, det vet jag nog, svarar han, jag har läst det alltsammans. — Han sätter sig upp och kör igen, och det går stadigt. Plötsligt slår maskinen inte, plötsligt stå alla knivarna stilla. Ptro! Vad nu? Far ner ifrån sätet och är inte övermodig mera, utan lutar ett bekymrat och frågande ansikte ned mot maskinen. Far och söner stirra. Något är på tok, Eleseus står med bruksanvisningen i handen. — Här ligger en liten skruv, säger Sivert och tar upp den ur gräset. — Åhå, det var bra du hittade den, säger fadern, som om det varit allt han behövde för att få det i ordning igen. Jag stod just och tittade efter den skruven! — Men nu kunde de inte finna hålet. Var tusan var hålet till skruven? Där! säger Eleseus och pekar.
Och nu måtte väl Eleseus ha börjat känna sig kavat. Hans förmåga att sätta sig in i en bruksanvisning var här ovärderlig. Han pekade onödigt länge på hålet och sade: Efter illustrationen att döma skall skruven in där! — Ja, visst skall han in där, sade fadern också, det var ju där jag satte honom! Och för att återupprätta sitt anseende gav han Sivert order att leta efter fler skruvar i gräset: Det skall vara en till, sade han med mycket viktig min, som om han hade allt i huvudet. Hittar du inte fler? Nå, då sitter han väl i sitt hål då!
Sedan ville far köra igen.
Men det här är galet! ropar Eleseus. Eleseus står med bruksanvisningen i handen, med lagen i handen, honom kommer man inte undan: Den där fjädern skall sitta utanpå! — Månne det? säger far. — Ja, men nu sitter den
