När höet var inne, började Eleseus att rusta sig till att vända tillbaka till staden. Han hade skrivit till ingenjörens, att nu kom han, men han hade fått det besynnerliga svaret, att tiderna hade blivit dåliga, de krävde inskränkningar, ingenjören måste dra in hans befattning och hädanefter skriva allting själv.
Det var ju besatt! Men vad skulle i själva verket en distriktsingenjör med kontorshjälp? Den gången han tog den unge gossen Eleseus hemifrån, ville han väl bara visa sig som en stor man där uppe i obygden, och om han födde och klädde honom, tills han gått och läst, så hade han mycket riktigt litet skrivhjälp igen för det. Nu hade gossen blivit vuxen, det hade blivit något helt annat.
Men, skrev ingenjören, kommer du tillbaka, så skall jag göra allt för att få in dig på ett annat kontor, fast det kanske inte blir så lätt, det finns en sådan mängd unga män här, som gå den vägen. Vänliga hälsningar.
Visst ville Eleseus tillbaka till staden, det var ju en given sak. Skulle han gräva ned sig därhemma i obygden kanhända? Han ville ju framåt i världen! Och Eleseus sade inte något till dem hemma om den förändrade situationen, det tjänade ju ingenting till, och förresten så var han litet slö, därför teg han. Livet på Sellanrå utövade sin verkan på honom igen, det var ett tarvligt och vardagligt liv, men det var lugnt och sövande, det gav honom drömmar, han hade ingen att göra sig fin för, han behövde inte spegla sig. Hans vistelse i staden hade hyvlat av honom och gjort honom finare än de andra, gjort honom svagare, han började i själva verket känna sig hemlös överallt. Att han började tycka om lukten av renfana igen — det var ju ett faktum! Men för en bondpojke var det inte någon mening i att stå och höra på, när modern och flickorna mjölkade kreaturen om kvällen och så falla i dessa tankar: de mjölka, hör nu väl efter, det är alldeles förunderligt att höra på, ett slags sång i bara strilningar, så olika mässingsmusiken i staden och frälsningsarmén och ångbåtspipan. Strilningar ned i ett spann.
De voro inte mycket för att visa sina känslor på Sellan-
