tat, som han ville tala med Geissler om: Nu hade undersökning igångsatts mot Barbro. Jo, naturligtvis hade det kommit i dagen: Barbro hade gått här med barn, men hon hade rest härifrån fri och ledig och utan barn, hur hängde det samman? När Geissler hörde, vad det gällde, sade han kort och gott: Kom! Han tog Axel med sig bort från gården, tog på sig en viktig min och var son en överhetsperson. De satte sig i skogsbrynet, och Geissler sade: Låt mig nu höra!
Naturligtvis hade det kommit i dagen, ja, hur skulle det kunna undvikas! Det var inte längre människotomt i obygden, och dessutom hade Oline kommit dit. Vad hade Oline med saken att göra? Och till råga på allt hade Brede Olsen gjort sig ovän med henne. Nu kunde man inte längre undgå Oline, hon bodde på gården och kunde lista ut det ena efter det andra ur Axel. Det var ju misstänkta saker hon levde för, delvis också levde av, här var nu åter något, som hade den rätta lukten! I själva verket hade Oline nu blivit för gammal och svag att sköta kreatur och hushåll på Måneland, hon borde avsäga sig det. Men kunde hon det? Kunde hon lugnt lämna ett ställe, där en så mörk gåta var outredd? Det gick ju med vinterarbetet, ja, hon redde sig också i sommar, och mycken styrka hämtade hon bara av utsikten att kunna avslöja en dotter till Brede. Snön gick inte bort i våras, förrän Oline gav sig till att snoka omkring. Hon fann den lilla gröna kullen vid bäcken och såg strax, att torven var pålagd i rutor. Hon hade också haft turen att komma över Axel en dag, när han stod och trampade på den lilla graven och jämnade till den. Axel visste alltså om det. Oline nickade med sitt grå huvud: Nu var det hennes tur!
Inte för att han Axel var någon svår karl att vara hos, men han var mycket fordrande och räknade sina ostar och hade väl reda på varenda ulltapp. Oline hade långt ifrån fria händer. Och nu hans räddning i fjol? Hade Axel visat sig som en herrekarl och varit tacksam mot henne för den? Tvärtom, han höll alltjämt fast vid sin delning av triumfen: Ja, sade han, om inte Oline hade
