alldeles ensam och begraver barnliket i skogen. Det ser besynnerligt ut. — Han måste väl ändå begrava det, sade Geissler, det var inte gjort första gången. — Nåja, hon var kvinna och hade inte en mans krafter att gräva, och i det tillstånd, vari hon befann sig, orkade hon inte mer. I stort sett, sade advokaten, ha vi arbetat oss fram till en mera mänsklig syn på dessa barnamordsmål. Jag skulle som juryman inte våga döma denna flicka, och efter vad som föreligger törs jag inte yrka på hennes fällande. — Det var mycket glädjande, sade Geissler och bugade sig. — Statsadvokaten fortfor: Som människa och privatman vill jag gå än längre: Jag skulle inte vilja fälla en enda ogift mor, som dödat sitt barn. — Det är intressant, sade Geissler, att herr statsadvokaten och den fru, som vittnat i dag äro så ense. — Nåja, hon! Men hon talade förresten bra. Nej, men vad skola alla dessa domar tjäna till? Ogifta mödrar ha lidit så oerhörda kval på förhand och genom världens hårdhet och brutalitet tvingats till den grad ned i mänskligt elände, att det är straff nog. — Geissler reste sig och sade till slut: Men så är det barnen? — Ja, svarade statsadvokaten, det är sorgligt nog med barnen. Men när allt kommer omkring, finns det ju så gott om barn kvar ändå. Och särskilt sådana oäkta barn, hur går det med dem? Vad blir det av dem? — Geissler ville kanske reta den tjocke, välmående mannen litet, eller kanske ville han bara ställa sig mystisk och djup; han sade: Erasmus var oäkta barn. — Erasmus? — Erasmus av Rotterdam? — Jaså. — Leonardo var oäkta. — Leonardo da Vinci? Jaså. Ja, det finns naturligtvis undantag, eljes vore det ju ingen regel. Men på det hela taget! — Vi freda fåglar och fyrfotadjur, sade Geissler; det tyckes litet egendomligt att inte då freda spädbarn. — Statsadvokaten grep långsamt och värdigt efter några papper på bordet till tecken att han måste avbryta samtalet: Tja, sade han frånvarande. — Geissler tackade för det utomordentligt lärorika samtal han haft och gick.
Han satte sig i domsalen igen för att vara tillstädes
