Sida:Markens gröda 1923.djvu/344

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

att vad honom angick, så var han van vid städer, han gick inte vilse, det hade aldrig hänt. — Fadern tycker det är skamligt att sitta på ensam och säger: Nej, nu får du köra en stund, jag blir led på det! Men Eleseus vill inte på något vis jaga ned fadern från åksätet och sätter sig hellre upp han också. Men först ta de sig ett mål av faderns goda matsäck. Så köra de igen.

De komma till de båda nedersta nybyggena, och det är lätt att se, att de nu närma sig byn. Här är på bägge ställena vit gardin för det lilla stugfönstret åt vägen, och på höladans gavel är en liten stång uppsatt till sjuttondemaj-flaggan. — Det är han Isak själv, säger folket på de båda nybyggena, när de se de båda åkande.

Äntligen får Eleseus sina tankar så mycket bort från sin egen person och sina egna angelägenheter, att han frågar: Vad är det du skall hämta i dag? — Hm! svarar fadern, det är nog inte något särskilt! — Men nu var det ju så, att Eleseus skulle resa bort, det skedde då intet galet, om han fick veta det: Det är hon Jensine hos smeden jag skall hämta, erkänner fadern. — Skulle du göra dig besvär och åka ned själv för det? Kunde inte han Sivert ha kört? frågar Eleseus. Se, Eleseus förstod inte bättre. Han trodde alltså, att Sivert ville köra efter Jensine hos smeden, sedan hon en gång gjort sig så förnäm, att hon flyttat från Sellanrå!

Nej, det gick inte med höbärgningen där hemma i fjol. Inger hade mycket riktigt hängt gott i som hon lovat, Leopoldine gjorde också sitt arbete, och dessutom hade de ju hästräfsa. Men höet var till en stor del grov timotej, och det var mycket att räfsa. Sellanrå var nu en stor gård, kvinnfolken hade ju också annat att göra än räfsa hö, det var alla kreaturen att se till, maten till måltiderna skulle vara färdig i rätt tid, det var ystning och smörkärning, tvätt och bakning, mor och dotter sleto ut sig. Isak ville inte uppleva en sådan sommar till. Han beslöt kort och gott, att Jensine skulle komma tillbaka, om hon stod att få. Inger hade nu heller inte någonting emot det, hon hade fått igen förståndet och svarade: Du gör som