till Stella; om henne skref denna (8 december 1831), då hennes son förlofvat sig med Charlotte de Geer: "Jag känner ingen bättre, ingen renare, ingen förtjänstfullare kvinna, och påminn eder härvid att det är Ängelns vän som säger eder detta."
Under sitt Ramlösa-besök 1827 hade drottning Desideria lärt känna friherrinnan Martinas äldsta dotter Ebba, och följande år anställdes denna som hoffröken, såsom jag berättat. För att installera denna på slottet uppreste modern på hösten 1828 till hufvudstaden. Hon var då ofta gäst hos drottningen, som hon ju kände sedan gammalt, och om hvilken hon till Tegnér skrifvit (16 september 1827): "Drottningen själf är verkligen genom kvickhet samt karaktärens och hjärtats egenskaper höjd öfver dessa den stora världens förpestade regioner och är därföre så mycket mer att beklaga, som hon nödgas röra sig däruti." Den goda uppfattningen var nog ömsesidig. När friherrinnan von Schwerin i oktober 1828 lämnat Stockholm, skref drottningen till henne ett mycket vänligt bref, tackade henne för de angenäma stunderna och uttryckte den saknad som efter henne kändes "dans notre petite cercle".
Med Brinkman hade naturligtvis umgänget i Stockholm varit lifligt. Tegnér åter träffade hon blott några "få, men lyckliga stunder". Med stor glädje hörde hon att Tegnér nu beredde sig att ändtligen samla och utge ett band af sina (smärre) dikter. Det utkom i slutet af år 1828. När Biktmodern fick diktsamlingen, skref hon till författaren (9 april 1829):
"Med verklig förtjusning har jag där återfunnit alla min ungdoms älsklingar, hvars värde jag uppskattade långt innan jag ännu blef bekant med författarens eget... Åtskilliga af de nyare hafva lästs af mig med en egen rörelse. De påminte mig lifligt om de glada dagar, då jag vid eder sida lärde känna dem i manuskript — ack, dessa [dagar] äro försvunna för att ej mer återkomma, ty mänskliga lifvet delar allvarligt strängt fastän nyckfullt med sina af ödet och stormarne kringspridda barn. Hvar samlas de väl åter?" —
Denna riksdag medförde för Tegnér åtskilliga strider; särskildt väckte han i mars 1829 ond blod genom det af honom författade utskottsbetänkandet rörande en å riddarhuset framställd motion om åtskilliga helgdagars indragande. Detta föranledde en häftig debatt hos adeln, och denna satiriserades af Tegnér i en förlöjligande dikt "Sällskapsspektaklet på riddarhuset den 9 mars 1829" (sedan tryckt under titeln "Oppositionstalarne"). Denna oförsiktiga smädedikt roade ju vännerna, men både Brinkman och Biktmodern beklagade att den kommit utanför den intimaste kretsen. Den skulle också för Tegnér själf medföra större bekymmer än man kunnat ana. Betänkandet och diktsamlingen äro föremål för följande bref från friherrinnan Martina:
Den 29 mars 1829.
Bästa Brinkman. Redan i förra veckan blef jag bekant med Tegnérs skrift rörande helgdagarne, ty jag gjorde då ett besök i Lund hos en sjuk och nästan döende svägerska, bosatt därstädes, och
