Skåne är i själfva verket hans genius' och hans begåfnings amma...
Ni har hört talas om de två besök som Oehlenschläger gjort i Lund; och vår väns verser visa huru utomordentligt väl han där blef mottagen. Hvad ni kanske inte vet är att en del af Köpenhamns universitet arrangerade en mycket glänsande och mycket populär fest för att hylla Tegnér, som kommit med ångbåten för att tillbringa följande söndag i Dyrehaven, och att han blef mottagen på ett lika utmärkt som smickrande sätt. Jag skulle icke kunna säga er till hvilken grad jag personligen är hänförd öfver detta ömsesidiga utbyte af uppmärksamheter och artigheter, som så småningom skall medföra ett ännu mera betydelsefullt af idéer och bekantskaper, och endast den mest hårdnackade patriotiska ensidighet kan göra sig blind för huru mycket vi däraf skola vinna. Det skulle också vara svårt att icke göra rättvisa åt öfverlägsenheten af våra grannars intellektuella kultur, likasom åt naturen vid deras tjusande stränder."[1]
I ett senare bref berättar Stella, att Tegnér skämtsamt erbjudit sig att föra henne till riksdagen i Stockholm, dit han nu åter ämnade sig, och där man aldrig kunde bli färdig med besluten: "Men jag svarade honom — en smula i hans egen stil — att jag icke såge under hvilken titel han kunde föra mig dit in, om det icke vore som barnmorska, hvaraf ständerna tycktes ha det mest trängande behof". — En annan gång skämtade hon om landets s. k. vise fäder: "Om riksdag och landtmarskalk vore mycket att säga; och sedan alla slags indragningar kommit i fråga, finner jag en betydlig vore äfven att göra i den gamla benämningen af fäder och vise. Det senare ordet bör visserligen helt och hållet försvinna. Och hvad menar Brinkman, skola vi kvarlämna sista stafvelsen af det förra?"
Vidare hade Tegnér haft den artigheten att berätta, att, då Oehlenschläger framkastat tanken på en gemensam Stockholmsresa, Tegnér yttrat: "Jag skulle göra er en ännu mycket större tjänst, om jag förde er till Sireköping".
Den 9 juli skref Stella ytterligare:
"Oehlenschläger har varit så mycket mera smickrad af mottagandet i Lund som hans popularitet är mycket förminskad i hans hemland. Detta är orätt mot honom, ty, såsom Tegnér sade, hvarför anstränga sig att glömma hvad han varit, för att ha rätt att utsprida hvad han kanske icke mera är. Tegnér gör honom full rättvisa och detta med den beundransvärda enkelhet som utmärker honom som poet. Han har t. o. m. allvarligt grälat på mig därför att jag fann hans rivals verser bara strunt. Och han frågade mig om någon förnuftig människa kunde begära något annat vid dylika tillfällen."
När hon i slutet af året fått Tegnérs dikt öfver Leopold, och Brinkman underrättat henne om åtskilliga händelser vid riksdagen, bland annat den svängning åt höger, som oppositionsmannen Anckarsvärd ansågs ha gjort, skref Stella:
Den 10 december 1829.
Den sista stjärnan på Gustaf III:s poetiska himmel har då slocknat. Den var tindrande och
- ↑ Detta bref här öfversatt från franskan, likaså de närmast följande utdragen.