N:o 3,000!! — Så länge har jag således njutit er nedlåtande vänskap, ynnest och godhet, ty man må säga hvad man vill, så fordras dock en viss tid därtill att skrifva ihop så många bref, och om mina annars just ej kunna skryta med någon särdeles märkvärdighet, så torde dock ingen enskild brefväxling i Svea rike ha hunnit så långt som vi...
Stella svarade:
Sireköping den 2 januari 1843.
Bästa Brinkman! Innan jag säger något om talet 1843 måste jag nödvändigt uppehålla mig vid det vida märkvärdigare i vår vänskaps häfder, nämligen 3,000 och ni anar visserligen de känslor, hvarmed jag härom dagen fann det tecknadt af er hand som ett heligt insegel på en ömsesidig, oförvansklig tillgifvenhet. Huru många snillets, kunskapens, tankens, känslans, det skarpa förståndets, det upplysta omdömets, den lekande kvickhetens strålar samlas icke alla uti denna brännpunkt, som så mildt och förklarande belyser mitt eget obetydliga lif: huru många njutningsrika minnen af delad glädje, af tröstad smärta, af deltagande ömhet framskymta ej däraf och fullkomna värdet af de gåfvor därmed betecknas! —
Ett par veckor senare mottog Stella af Brinkman en gåfva, som öfverraskade henne liksom de flesta andra vänner — hans nu tryckta Vitterhets-Försök. Hennes exemplar bar inskriften: "Hjärtats och Snillets lefvande Sångmö med djupaste vördnad, evig vänskap och oförgätlig tacksamhet för 30 års heliga ingifvelser." — I sitt tacksamhetsbref skref hon om dessa nu samlade dikter:
Råda den 31 januari 1843.
— Jämte deras stora, för mängden omisskännliga värde, hafva de ett enskilt för mig, nämligen att sammanfatta häfderna af vår mångåriga, njutningsfulla vänskaps anderika lif, och med innerlig fägnad finner jag nu samlade de strödda bladen, som så ofta lifvat min känsla för det sköna, goda och ädla och lyftat håg och sinne från verklighetens stundom dystra och inskränkta krets till tankens, inbillningens och snillets ljusa och uppfriskande rymder. —
Efter återkomsten från utlandet — och redan innan hon for ut — hade friherrinnan Martina gjort upp den planen att, då hon skulle lämna Sireköpinge, som sonen Jules skulle öfvertaga, slå sig ned i Lund. Där tänkte hon tillbringa sina återstående dagar, skref hon till Tegnér, "i skydd af domkyrka, apotek och Gleerups boklåda, alla ovärderliga stöd för den annalkande ålderdomen, som mötes lugnt och frimodigt af mig, i likhet med hvarje annat villkor för den jordiska stoftbemängda vandringen.
Qui n'a pas l'esprit de son âge,
De son âge a tout le malheur
säger Voltaire, med världsmannens och erfarenhetens skarpa och säkra blick. Brinkman hör jag dock med nöje tala om evig ungdom, ett företräde mod rättvisa bevaradt åt den renhjärtade och rentlefvande tänkaren. Du har i honom en verklig och redbar
