dessa anmärkningar som om de voro gjorda för 30 eller 40 år sedan, ty det är ju på den punkten som den andliga förmågan hos oss stannat, och jag förstår inte huru det är möjligt att människor, som äro andligen så framstående som Leopold, Blom etc., frivilligt afstå från den skönaste af sina rättigheter, den att följa århundradenas gång för att utsträcka den kedja som förenar det förflutna med samtiden och framtiden i närvarande stund." (11 juli 1818.)
Tegnér blef detta år (1818) inbjuden till Sireköpinge först till påsken och så till pingsten, men fick icke tillfälle resa. I stället skickade han henne en eller annan ny dikt, såsom den öfver unge Bildt ("Den främmande ynglingen"). Det var denna som Brinkman öfversatte till tyskan och som orsakade ett första närmande mellan de båda vittre männen[1]. Brinkman åberopade i sitt bref till Tegnér af den 23 juli "vår gemensamma vän friherrinnan Schwerin"; det var hon som först meddelade Brinkman poemet, och denne kallar i brefvet, till henne redan nu Tegnér "vår skald".
Efter J. G. Oxenstierna hade en plats blifvit ledig i Svenska akademien. Till dess sekreterare, sin gamle vän Rosenstein, skref friherrinnan von Schwerin då (9 september 1818) följande:
"Hvem utväljen I efter grefve Oxenstiernas död? — Tegnér! Han är skald, detta kan icke bestridas. Hvarföre icke inrymma åt honom en plats, hvartill hans gåfvor ge honom de bäst grundade rättigheter. Det finns en mängd andra för storherrarna, hvarpå Tegnér icke skall kunna göra räkning. Betänk då att han hvarken kan bli hofmarskalk eller ens kammarherre... Hans snille skall säkert hedra samfundet... Det är ni, min vän, den äldste och sekreteraren i denna Gustaf III:s skapelse, som bör använda allt ert inflytande för att den icke må aflägsna sig från sitt verkliga mål, som var att uppmuntra de litterära talangerna och att gifva dem en mer erkänd ställning än den som en smickrare ernådde vid hans hof. Tror ni innerst att han tyckte om att se alla de akademiska fåtöljerna förvandlade i taburetter."
Och den 22 oktober 1818 fortsatte hon: "Jag skulle säga er ännu ett ord till Tegnérs förmån, som förvisso är värd att intaga en af de tomma platserna i akademien, om jag icke visste att ni tänker detsamma... Tro mig, han är allt för mycket skald och litteratör att icke en dag blifva ett värdigt stöd för en institution, som annars skall gå mot sin undergång, då de gamla icke längre kunna stödja den. Sveas författare förtjänar kanske en plats bredvid Franzén och Wallin, och Leopold själf bör icke tveka att erkänna honom som medbroder."
För Brinkman omtalade friherrinnan Martina att hon till Rosenstein skrifvit om Tegnérs kandidatur till en akademisk fåtölj. Hon tillade (27 september 1818): "Finner icke ni, min vän, att det skulle vara angenämt att se honom där en dag sitta vid sidan om Geijer? Men skall en sådan fördomsfri dag uppgå öfver vårt stackars fädernesland?" —
- ↑ Se Brinkman och Tegnér sid. 31 ff. — Några uppgifter i författarens uppsats i Ord och Bild 1906 om Tegnérs Biktmoder äro här och i det följande rättade. De flesta — dock icke alla — där meddelade citat ur Tegnérs och Martina von Schwerins brefväxling äro nedan upptagna.
