djur, hafva tenderat till att förökas utöfver sina försörjningsmedel; de måste derför tillfälligtvis hafva varit underkastade en kamp för tillvaron och i följd deraf det naturliga urvalets stränga lag. Fördelaktiga varieteter af alla slag skola sålunda, antingen tillfälligtvis eller vanligen, hafva bibehållits, och skadliga utrotats. Jag syftar icke på synnerligen utpräglade afvikelser i byggnad, hvilka uppträda endast med långa mellantider, utan blott på individuela olikheter. Vi veta t. ex., att våra händers och fötters muskler, hvilka bestämma vår rörelseförmåga, i likhet med de lägre djurens[1] äro underkastade oupphörliga variationer. Om då menniskans aplika stamfäder, hvilka bebodde något område, som särskildt undergick någon förändring till sina förhållanden, voro delade i två lika afdelningar, skulle den hälften, som innefattade alla individer, som genom sina rörelseorganer voro bäst lämpade att förskaffa sig sitt uppehälle eller att försvara sig, öfver hufvud taget kunna bibehålla sig vid lif till större antal och frambringa talrikare afföda än den andra, mindre väl begåfvade hälften.
Menniskan är i det råaste tillstånd, hvari hon nu finnes till, det mest herskande djur, som någonsin har uppträdt på jorden. Hon har utbredt sig vidsträcktare omkring än hvarje annan högt organiserad form, och alla andra hafva vikit för henne. Uppenbarligen har hon att för denna ofantliga öfverlägsenhet tacka sina intellektuela förmögenheter, sina sociala vanor, hvilka förmå henne att hjelpa och försvara sina kamrater, och sin kroppsbyggnad. Dessa karakterers öfverlägsna betydelse har bevisats genom den slutliga utgången af kampen för lifvet. Genom hennes förståndsförmögenheter har det artikulerade språket utvecklats, och af detta har hennes underbara framåtskridande hufvudsakligast varit beroende. Hon har uppfunnit och varit i stånd att begagna åtskilliga vapen, verktyg, försåt o. s. v., hvarmed hon försvarar sig sjelf, dödar eller fångar byte och på annat sätt vinner sitt lifsuppehälle. Hon har förfärdigat flottar eller kanoter att begagna vid fiske eller för att sätta öfver till närbelägna bördiga öar. Hon har upptäckt konsten att framkalla eld, hvarigenom hårda och trådiga rötter kunna göras ätliga samt giftiga rötter och örter oskadliga. Denna senaste uppfinning, kanske den största, som, med undantag af språket, någonsin blifvit gjord af menniskan, förskrifver sig från
- ↑ Herrar Murie och Mivart yttra i sin Anatomy of the Lemuroidea (Transact. Zoolog. Soc., vol. VII, 1869, sid. 96—98), att “några muskler äro så oregelbundna i sin fördelning, att de icke väl kunna klassificeras i någon af de ofvanstående grupperna.“ Dessa muskler äro till och med olika på de motsatta sidorna hos samma individ.
