Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/126

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
104
sättet för menniskans utveckling från någon lägre form.

tiden före historiens gryning. Dessa olika uppfinningar, hvarigenom menniskan på det råaste stadiet har blifvit så framstående, äro det direkta resultatet af hennes iakttagelseförmögenheters, minnets, vetgirighetens, inbillningens och förståndets utveckling. Jag kan alltså icke begripa, huru det kommer sig, att hr Wallace[1] påstår, att “naturligt urval endast kunde hafva utrustat vilden med en hjerna, som var apans något litet öfverlägsen.“

Ehuru menniskans intellektuela förmögenheter och sociala vanor äro af den yttersta vigt för henne, böra vi icke underskatta betydelsen af hennes kroppsbyggnad, åt hvilken sak det återstående af detta kapitel skall egnas. Utvecklingen af de intellektuela, sociala och moraliska förmögenheterna skall behandlas i nästa kapitel.

Det är till och med ingen lätt sak att bulta med noggranhet, hvilket en och hvar, som har lärt snickerikonsten, skall medgifva. Att kasta en sten med så säkert sigte, som en eldsländare förmår, då han försvarar sig sjelf eller dödar foglar, kräfver den mest fullkomnade fulländning af den i ett inbördes förhållande stående verksamheten hos handens, armens och skuldrans muskler, att icke tala om ett fint känselsinne. Då en menniska kastar en sten eller ett spjut, äfvensom vid många andra handlingar, måste hon stå säkert på sina fötter, och detta fordrar i sin ordning talrika musklers fullkomligt samtidiga anpassning. Att hugga en flinta till det simplaste verktyg eller att tillverka ett spjut, försedt med hulling, eller en krok af ett ben, fordrar en van hands användande; ty, såsom en synnerligen skicklig domare, hr Schoolcraft[2],

  1. Quarterly Review, April 1869, sid. 392. Detta ämne är fullständigare afhandladt i hr Wallace’s Contributions to the Theory of Natural Selection, 1870, hvari alla de i detta verk anförda uppsatser hafva blifvit ånyo publicerade. Essay on Man har med skicklighet blifvit kriticeradt af professor Claparède, en af de utmärktaste zoologer i Europa, i en artikel, som har offentliggjorts i Bibliothèque universelle för Juni 1870. Den anmärkning, som har blifvit citerad i min text, skall öfverraska hvar och en, som har läst hr Wallace’s berömda uppsats om The Origin of Human Races deduced from the Theory of Natural Selection, hvilken allra först offentliggjordes i Anthropological Review, Maj 1864, sid. CLVIII. Jag kan icke här underlåta att anföra en mycket grundad anmärkning af Sir J. Lubbock (Prehistoric Times, 1865, sid. 479) angående denna uppsats, nämligen att hr Wallace »med karakteristisk oegennytta tillskrifver hr Darwin densamma (d. v. s. ideen till det naturliga urvalet), ehuru, såsom man väl vet, han sjelfständigt framträdde med denna idé och samtidigt, om än ej med samma fulländning i utarbetandet, offentliggjorde densamma.»
  2. Citerad af hr Lawson Tait i hans Law of Natural Selection (Dublin Quarterly Journal of Medical Science, Februari 1869). Dr Keller citeras äfvenledes i samma ändamål.