om menniskan och de lägre djuren, har det alltid funnits en tillräcklig föränderlighet hos de intellektuela och moraliska förmögenheterna till deras beständiga förkofran genom naturligt urval. Tvifvelsutan kräfver ett sådant framåtskridande många gynsamma och samverkande omständigheter; men det kan väl betviflas, om den mest gynsamma skulle hafva varit tillräcklig, så vida icke tillväxten hade varit snabb och den deraf följande kampen för tillvaron i ytterlig grad allvarsam.
Bevis för, att alla civiliserade nationer en gång hafva
befunnit sig i barbariskt tillstånd. — Som vi hafva haft att
afhandla de stadier, hvarigenom en halfmensklig varelse har blifvit
gradvis upphöjd till rang af menniska i hennes fullkomligaste
tillstånd, kan ifrågavande ämne icke alldeles förbigås. Men det
har på ett så fullständigt och beundransvärdt sätt afhandlats af
Sir J. Lubbock,[1] hr Tylor, hr M’Lennan och andra, att jag
här endast behöfver lemna det kortaste sammandrag af deras
slutsatser. De skäl, som nyligen hafva blifvit framstälda af hertigen
af Argyll[2] och förut af erkebiskop Whately för den åsigten, att
menniskan kom till verlden som en civiliserad varelse, och att
alla vildar sedermera hafva undergått en degradering, synas mig
allt för svaga i jemförelse med dem, som hafva blifvit framstälda
från motsatta sidan. Många nationer hafva tvifvelsutan aftagit i
civilisation, och några kunna hafva försjunkit i ytterlig barbarism,
ehuru jag ännu icke har påträffat något bevis för den senare
saken. Eldsländarne drefvos sannolikt af andra eröfrande horder
att nedsätta sig i sitt ogästvänliga land och kunna i följd deraf
hafva blifvit i någon mån mera degraderade; men det skulle blifva
svårt att visa, att de hafva sjunkit mycket under botokudos, som
bebo Brasiliens vackraste trakter.
Beviset för, att alla civiliserade nationer äro afkomlingar från vilda menniskor, utgöres å ena sidan af tydliga spår från deras förra lägre ståndpunkt i ännu rådande vanor, åsigter, språk o. s. v. och å den andra af exempel på, att vildar äro i stånd att af sig sjelfva höja sig och verkligen hafva höjt sig några få steg på civilisationens skala. Beviset för det förra påståendet är ytterst förträffligt, men kan icke här framställas; jag hänvisar till sådana saker som, t. ex., räknekonsten, hvilken, efter hvad hr Tylor tydligen visar af ord, som ännu brukas på åtskilliga ställen,
