så att följande uppgifter icke angifva förhållandena vid födelsen. Dock finner jag, att åtskilliga idkare af stor fårafvel i Skotland, hvilka årligen uppföda några tusen får, äro fast öfvertygade, att en större mängd hanlam än honlam dör under det första eller de båda första åren; alltså skulle hanlammens proportionstal vara något större vid födelsen än vid tiden för kastreringen. Detta är, som vi hafva sett, en märkvärdig öfverensstämmelse med förhållandet hos menniskan, och båda fallen bero sannolikt på samma orsak. Jag har mottagit uppgifter från fyra herrar i England, hvilka hafva uppfödt låglandsfår, hufvudsakligen Leicester, under de senaste tio eller sexton åren; de omfatta inalles 89,65 lam, nämligen 4,407 af hankön och 4,558 af honkön, d. v. s. en proportion af 96,7 bagglam mot 100 tacklam. Med afseende på Cheviotracen och de i Skotland underhållna fåren med svarta ansigten har jag från sex fåraflare erhållit uppgifter, två af dem till betydande omfång, hufvudsakligen för åren 1867—1869; men några af uppgifterna sträcka sig dock tillbaka ända till 1862. Hela antalet upptecknade steg till 50,685, nämligen 25,071 af hankön och 25,614 af honkön eller en proportion af 97,9 af de förre till 100 af de senare. Om vi räkna engelska och skotska får tillsammans, stiger hela antalet till 59,650, nämligen 29,478 baggar och 30,172 tackor eller i förhållande af 97,7 till 100. Således äro tackorna af fåren vid den tid, då kastreringen företages, helt visst talrikare än baggarne; men om detta äfven är förhållandet vid födelsen, är tvifvelaktigt, alldenstund baggarne äro mera underkastade en tidig död.[1]
Angående nötkreatur har jag från nio herrar erhållit uppgifter om 982 kalfvar, men dessa äro för få, att någon slutsats skulle kunna dragas af dem; de utgjordes af 477 tjur- och 505 qvigkalfvar, d. v. s. 94,4 handjur på 100 hondjur. Hr W. D. Fox underrättar mig, att af 34 kalfvar, som år 1867 föddes på en farm i Derbyshire, endast en var en tjur. Hr Harrison Weir skrifver till mig, att han gjort förfrågningar hos åtskilliga uppfödare af svin, och de flesta af dem uppskatta galtgrisarnes antal i förhållande till sogrisarnes som ungefär 7 till 6. Samme herre har många år bortåt uppfödt kaniner och anmärkt, att ett långt större antal hanar än honor framfödes.
- ↑ Jag står i mycken förbindelse hos hr Cupples, emedan han skaffat mig de ofvanstående uppgifterna från Skotland äfvensom några af de följande meddelandena om nötkreatur. Hr R. Elliot på Laighwood var den förste att rigta min uppmärksamhet på hanarnes förtidiga död, hvilken uppgift sedermera har blifvit bekräftad af Aitchison och andra. Denne sistnämnde herre och hr Payan är jag skyldig tacksägelse för de mera omfångsrika uppgifterna om får.
