Om däggdjuren i naturtillståndet har jag kunnat erfara endast obetydligt. Med afseende på vanliga råttan har jag erhållit motsägande uppgifter. Hr R. Elliot på Laighwood underrättar mig, att en råttfångare har försäkrat honom, att han alltid hade funnit hanarne i större mängd, äfven bland ungarne i boet. I anledning häraf undersökte hr Elliot sjelf sedermera några hundra gamla och fann uppgiften grundad. Hr F. Buckland har uppfödt ett stort antal hvita råttor, och äfven han tror, att hanarne äro honorna mycket öfverlägsna till antalet. Med afseende på mullvaden uppgifves det, att “hanarne äro mycket talrikare än honorna“,[1] och som fångsten af dessa djur är en särskild sysselsättning, må uppgiften kanske anses tillförlitlig. Sir A. Smith anmärker vid beskrifvandet af en antilop (Kobus ellipsiprymnus) i södra Afrika,[2] att i hjordarne af denna och andra arter hanarne äro få till antalet i jemförelse med honorna; infödingarne mena, att de födas i denna proportion, andra hålla för troligt, att de yngre hanarne bortdrifvas från hjordarne, och Sir A. Smith säger, att, ehuru han sjelf aldrig har sett hjordar, som hafva utgjorts endast af hanar, andra försäkra, att sådant händer. Det synes sannolikt, att de unga hanarne, efter att hafva blifvit bortdrifna från hjorden, skulle vara utsatta för att blifva ett byte för landets många rofdjur.
Foglar. — Med afseende på hönsen har jag erhållit endast en
uppgift, nämligen att bland 1,001 kycklingar af en högt uppdrifven stam
af Cochinchina-höns, hvilka under åtta år uppföddes af hr Stretch,
487 visade sig vara tuppar och 514 hönor, d. v. s. förhöllo sig
som 94,7 till 100. Med afseende på tama dufvor finnes det goda
bevis för, att hanar födas i öfvervägande antal, eller att deras
lifstid är längre, ty dessa foglar lefva oföränderligt i par, och
ensamma hanar kunna alltid, som hr Tegetmeier meddelar mig,
köpas billigare än honor. Vanligen utgöras de båda foglar, som
alstras af de båda i samma bo lagda äggen, af en hane och en
hona; men hr Harrison Weir, hvilken har uppfödt så många
dufvor, säger, att han ofta har erhållit två dufhanar och sällan
två dufhonor ur samma näste; dessutom är honan i allmänhet
den ömtåligare af dem båda och mera utsatt för att dö.
Med afseende på foglar i naturtillståndet äro hr Gould och andra[3] öfvertygade, att hanarne i allmänhet äro talrikare;
