äro skilda) någon gång äro hvarandra olika i karakterer af sådan betydelse, att arterna hafva blifvit försatta inom skilda slägten eller till och med familjer, synas skilnaderna dock icke vara af den beskaffenhet, att de med visshet kunna tillskrifvas könsurvalet. Dessa djur stå, i likhet med de till föregående klasser hörande, alltför lågt inom ordningsföljden, för att individerna af ettdera könet skulle kunna utöfva något val vid utseendet af en make, eller för att individerna af samma kön skulle kämpa med hvarandra af rivalitet.
Provinsen Arthropoda: klassen Crustacea. — Inom
denna stora klass råka vi för första gången på otvifvelaktiga
sekundära könskarakterer, hvilka ofta äro utvecklade på ett
anmärkningsvärdt sätt. Olyckligtvis äro krustaceernas vanor ganska
ofullständigt kända, och vi kunna icke förklara användandet af
många bildningar, som äro egendomliga för det ena könet. Bland
de lägre, parasitiskt lefvande arterna äro hanarne mindre till
storleken och ensamma försedda med fullkomliga simfötter, antenner
och sinnesorganer; honorna sakna dessa organer, och deras kropp
utgöres ofta blott af en vanskaplig massa. Men dessa utomordentliga
olikheter mellan båda könen stå tvifvelsutan i förhållande till deras
betydligt afvikande lefnadsvanor och komma oss följaktligen här
icke vid. Hos åtskilliga krustaceer, som tillhöra olika familjer,
äro de främre antennerna försedda med egendomliga trådformiga
kroppar, hvilka anses verka som luktorganer, och som äro mycket
talrikare hos hanarne än hos honorna. Då hanarne, äfven om
deras luktorganer icke vore ovanligt utvecklade, nästan säkert
skulle vara i stånd att förr eller senare finna rätt på honorna,
har förökningen i lukttrådarnes antal sannolikt tillkommit genom
könsurval, i följd af att de bättre utrustade hanarne hafva haft
största framgången i att finna makar och lemna efter sig afkomlingar.
Fritz Müller har beskrifvit en märkvärdig dimorf art af Tanais,
hos hvilken hanen representeras af tvenne skilda former, som aldrig
öfvergå i hvarandra. Den ena formens hane är försedd med
talrikare lukttrådar och den andras med kraftigare och långsträcktare
chelæ eller gripklor, hvilka tjena till att fasthålla honan. Fritz
Müller förmodar, att dessa olikheter mellan de båda hanformerna
af samma art måste hafva uppstått hos vissa individer, som hafva
varierat i afseende på lukttrådarnes antal, under det att andra
individer varierade till sina klors skapnad och storlek, så att bland de
förra de, som voro lättast i stånd att finna rätt på honan, och af de
senare de, som bäst kunde hålla henne fast, sedan hon hade blifvit
