Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
248
sekundära könskarakterer inom lägre djurklasser.

funnen, hafva efterlemnat största antalet afkomlingar att ärfva deras respektiva förmåner.[1]

Fig. 3. Labidocera Darwinii (efter Lubbock).
a En del af hanens högra främre antenn, hvilken bildar ett griporgan.
b Bakre paret af hanens thoracalfötter.
c Detsamma hos honan.

Hos några af de lägre krustaceerna skiljer sig den högra främre antennen hos hanen till sin byggnad betydligt från den venstra, hvilken senare med sina enkla afsmalnande leder liknar honans antenner. Hos hanen är den förändrade antennen antingen uppsväld på midten eller böjd i vinkel eller förvandlad (fig. 3) till ett vackert och någon gång underbart sammansatt griporgan.[2] Som jag erfar af Sir J. Lubbock, tjenar det att fasthålla honan, för hvilket ändamål ett af de båda bakre benen (b) på samma sida af kroppen är förvandladt till en tång. Hos en en annan familj äro de nedre eller bakre antennerna “egendomligt zigzagformade“ hos hanarne ensamma.

Hos de högre krustaceerna bilda främre benen ett par chelæ eller gripklor, hvilka vanligen äro större hos hanen än hos honan. Hos många arter äro gripklorna på kroppens motsatta sidor af olika storlek, hvarvid den högra, som hr C. Spence Bate meddelar mig, i allmänhet, ehuru icke oföränderligen, är den största. Denna olikhet är ofta mycket större hos hanen än hos honan. De båda gripklorna skilja sig likaledes ofta till sin byggnad (fig. 4, 5 och 6), hvarvid den mindre liknar honans. Hvilken fördel vinnes genom deras olika storlek på kroppens motsatta sidor och den hos hanen betydligt större olikheten än hos honan, och hvarför båda, då de äro lika till storleken, ofta äro mycket större hos hanen än hos honan, känner man icke. Gripklorna hafva någon gång en sådan längd och storlek, att de omöjligen kunna användas för att bringa födan till munnen, enligt hvad jag erfar af hr Spence Bate.

  1. Facts and Arguments for Darwin, engelska öfversättningen 1869, sid. 20. Se den föregående framställningen om lukttrådarne. Sars har beskrifvit ett något analogt fall hos den norska krustacéen Pontoporeia affinis (se citatet i Nature för 1870, sid 455.
  2. Se Sir J. Lubbock i Annals and Magazine of Natural History, vol. XI, 1853, pl. I och X, och vol. XII, 1853, pl. VII. Se äfvenledes Lubbock i Transactions of the Entomological Society, vol. IV, nya serien, 1856—58, sid. 8. Se angående de längre fram nämnda zigzagformigt bildade antennerna Fritz Müller, Facts and Arguments for Darwin, 1869, sid. 40, anmärkningen.