Den här sidan har korrekturlästs
250
sekundära könskarakterer inom lägre djurklasser.
näst sista fotparet utdragna i hakformiga utskott, vid hvilka hanarne hålla sig fast med första fotparets klor.“ Dessa hakformiga processers utveckling följde sannolikt deraf, att de honor, som säkrast fasthöllos under fortplantningsakten, hafva efterlemnat det största antalet afkomlingar. En annan brasiliansk amfipod (Orchestia Darwinii, fig. 7), hvilken beskrifves af Fritz Müller, visar ett
exempel på dimorfism, likt förhållandet hos Tanais, ty af densamma finnes det två hanformer, som skilja sig till sina gripklors byggnad.[1] Som gripklor af endera skapnaden säkerligen skulle hafva varit tillräckliga för att hålla fast honan, ty båda användas nu för detta ändamål, uppstodo de båda hanformerna sannolikt
- ↑ Fritz Müller, Facts and Arguments for Darwin, 1869, sid. 25—28.
