Hoppa till innehållet

Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Tionde kapitlet.


Insekternas sekundära könskarakterer.


Olikartade bildningar, som hanarne ega för att gripa honorna. — Könsskilnader, hvilkas betydelse icke har blifvit insedd. — Skilnad i storlek mellan könen. — Thysanura.Diptera.Hemiptera.Homoptera: hanarne ensamma kunna frambringa toner. — Orthoptera: hanarnes musikaliska organer äro mycket vexlande till sin bildning; stridslystnad; färger. — Neuroptera: könsskilnader till färgen. — Hymenoptera: stridslystnad och färger. — Coleoptera: färger; äro försedda med stora horn, efter hvad det tyckes, som prydnad; strider; stridulationsorganerna äro i allmänhet gemensamma för båda könen.


Inom insekternas ofantliga klass skilja sig könen någon gång till sina ställflyttnings- och ofta till sina sinnesorganer, t. ex. i de kamformiga och skönt fjäderartadt delade antennerna hos många arters hanar. Hos en af Ephemeræ, nämligen Chloëon, eger hanen stora pelarformigt utskjutande ögon, hvilka honan fullkomligt saknar.[1] Punktögonen felas hos vissa andra insekters honor, t. ex. hos Mutillidæ, hvilka äfvenledes sakna vingar. Men vi hafva här förnämligast att skaffa med bildningar, hvarigenom en hane sättes i stånd att bekämpa en annan, antingen i strid eller frieri, genom styrka, stridslystnad, prydnader eller toner. De otaliga inrättningar, hvarigenom hanen sättes i stånd att gripa honan, kunna derför korteligen förbigås. Utom de sammansatta bildningarna i spetsen af abdomen, hvilka kanske böra uppföras som primära organer,[2]


  1. Sir J. Lubbock, Transactions of the Linnean Society, vol. XXV, 1866, sid. 484. Se med afseende på Mutillidæ Westwood, Modern Classification of Insects, vol. II, sid. 213.
  2. Dessa hanens organer skilja sig ofta hos närbeslägtade arter och erbjuda utmärkta specifika karakterer. Men deras betydelse från en förrättningsmessig synpunkt är, såsom hr R. MacLachlan har anmärkt till mig, säkerligen öfverskattad. Man har förmodat, att ringa olikheter i dessa organer skulle vara tillräckliga att förekomma korsning mellan väl utmärkta varieteter eller börjande arter och sålunda befrämja deras utveckling. Att detta näppeligen kan vara händelsen, kunna vi sluta af de många antecknade exemplen (se t. ex. Bronn, Geschichte der Natur, andra bandet, 1843, sid. 164, och Westwood, Transactions of the Entomological Society, vol. III, 1842, sid. 195) på skilda arter, hvilka hafva blifvit observerade under parning. Hr MacLachlan underrättar mig (se Stettiner