“är det“, som hr B. D. Walsh[1] har anmärkt, “förvånande, huru många olika organer af naturen omgestaltas för det skenbart obetydliga ändamålet att sätta hanen i stånd att säkert gripa honan“. Mandiblerna eller käkarne användas någon gång för detta ändamål; så har hanen af Corydalis cornutus (en med trollsländorna o. s. v. i någon mån beslägtad insekt af neuropterernas ordning) ofantliga krökta käkar, hvilka äro många gånger längre än honans äfvensom släta i stället för tandade, hvarigenom hanen kan fatta tag i henne utan att göra skada.[2] En af Norra Amerikas hjortbaggar (Lucanus elaphus) begagnar sina käkar, hvilka äro mycket större än honans, till samma ändamål, men sannolikt äfven till strid. Hos en af sandgetingarne (Ammophila) äro båda könens käkar mycket lika, men begagnas till helt skilda ändamål; hanarne äro, som professor Westwood anmärker, “ytterst stridslystna och gripa sina kamrater kring halsen med sina skärformiga käkar“,[3] hvaremot honorna använda dessa organer för att gräfva i sandbankar och förfärdiga sina nästen.
De främre benens tarser äro hos många skalbaggars hanar utvidgade på bredden eller försedda med breda hårdynor; hos många slägten af vattenskalbaggar äro de utrustade med en rund och plattad sugapparat, på det att hanen må kunna haka sig fast vid honans slippriga kropp. Det är en mycket ovanligare omständighet, att några vattenskalbaggars (Dytiscus) honor hafva sina täckvingar djupt fårade och hos Acilius sulcatus klädda med täta hår såsom en hjelp för hanen. Honorna af några andra vattenskalbaggar (Hydroporus) hafva täckvingarne punkterade för samma ändamål.[4] Hos hanen af Crabro cribrarius (fig. 8)
- ↑ The Practical Entomologist, Philadelphia, vol. II, Maj 1867. sid. 88.
- ↑ Hr Walsh, ibid., sid. 107.
- ↑ Modern Classification of Insects, vol. II, 1840, sid. 206, 205. Hr Walsh, som fäste min uppmärksamhet på detta dubbla användande af käkarne, säger, att han flerfaldiga gånger har iakttagit denna omständighet.
- ↑ Vi hafva här ett märkvärdigt och oförklarligt exempel på dimorfism, ty några honor af fyra europeiska Dytiscus-arter och af vissa Hydroporus-arter hafva
Entomolog. Zeitung, 1867, sid. 155), att, då åtskilliga arter af Phryganidæ, hvilka visa skarpt utpräglade olikheter af detta slag, höllos inspärrade tillsammans af dr Aug. Meyer, de parade sig och ett par frambringade fruktsamma ägg.
