Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/311

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
289
ordningen lepidoptera.

rörelser, så att det sannolikt frambringas under könens frieri; jag försummade dock att gifva akt på denna omständighet.[1]

Hvar och en har beundrat många dagfjärilars samt några skymnings- och nattfjärilars utomordentliga skönhet, och vi föranledas att framställa den frågan, huru denna skönhet har förvärfvats. Hafva deras färger och olikartade teckningar helt enkelt följt af de fysiska vilkors inverkan, för hvilka dessa insekter hafva varit utsatta, utan att någon fördel har härflutit derifrån? Eller hafva hvarandra efterföljande förändringar blifvit hopade eller befästade antingen som ett skydd eller för något okändt ändamål eller för att göra det ena könet mera tilldragande för det andra? Och hvad är vidare afsigten med, att färgerna hafva blifvit synnerligen olika hos vissa arters hanar och honor och lika hos de båda könen af en annan art? Innan vi försöka att besvara dessa frågor, måste en hop fakta framläggas.

Könen äro hvarandra lika hos de flesta af våra engelska fjärilar, såsom amiralen, påfogelögat, fuchsarne (Vanessæ) och de enkelt färgade, t. ex. gräsfjärilarne (Hipparchiæ). Detta är äfvenledes händelsen med tropikernas praktfulla Heliconidæ och Danaidæ. Men inom vissa andra tropiska grupper och hos några af våra engelska fjärilar, t. ex. iris och Aurorafjärilen (Apatura Iris och Anthocharis cardamines) m. fl., skilja sig könen antingen i hög grad eller obetydligt från hvarandra. Intet språk är tillräckligt att beskrifva prakten hos några tropiska arters hanar. Äfven inom samma slägte finna vi ofta arter, som visa en utomordentlig skilnad mellan könen, hvaremot andra hafva synnerligen lika kön. Så underrättar mig hr Bates, hvilken jag är mycken tack skyldig för största delen af efterföljande fakta, äfvensom för att han har genomsett hela denna framställning, att han af det sydamerikanska slägtet Epicalia känner tolf arter, hvilkas båda kön besöka samma platser (hvilket icke alltid är händelsen med fjärilar) och derför icke kunna hafva blifvit olika påverkade af yttre vilkor.[2] Hos nio af dessa arter höra hanarne till de mest lysande af alla fjärilar och skilja sig så betydligt från de

  1. Se min Journal of Researches, 1845, sid. 33. Hr Doubleday har upptäckt (Proceed. Entomol. Society, den 3 Mars 1845, sid. 123) en egendomlig membranös säck vid basen af de främre vingarne, hvilken sannolikt står i något slags förbindelse med ljudets frambringande.
  2. Se äfven hr Bates’ uppsats i Proceed. Entomolog. Soc. of Philadelphia, 1865, sid. 206; likaledes hr Wallace om samma ämne i afseende på Diadema i Transactions of the Entomological Society of London, 1869, sid. 278.
Darwin.19