hanens i ögonen fallande färger i följd af den fara, för hvilken hon annars hade varit utsatt under rufningen.
Denna åsigt gör en vidlyftig framställning af en svår punkt nödvändig, nämligen om öfverlemnandet af en karakter, hvilken först ärfdes af båda könen, sedermera kan genom urval inskränkas till endast ett kön. Vi böra ihågkomma, såsom det i föregående kapitel visades om könsurvalet, att karakterer, hvilka i sin utveckling äro inskränkta till endast ett kön, alltid äro latent tillstädes hos det andra könet. Ett tänkt exempel skall bäst hjelpa oss att se sakens svårighet. Låtom oss antaga, att en dufuppfödare hyser den önskan att frambringa en dufrace, hvaraf hanarne ensamma äro ljusblå till färgen, hvaremot honorna böra bibehålla sin förra skifferblå färgteckning. Emedan hos dufvorna karakterer af alla slag vanligen i lika mån förärfvas till båda könen, så skulle dufuppfödaren hafva att verkställa det försöket att förvandla denna senare förärfningsform i ett till könet inskränkt öfverflyttande. Allt, som han nu kunde göra, bestode i att till afvel utvälja hvarje dufhane, som i allra ringaste grad vore ljusare blå till färgen, och den naturliga följden af denna process, om den en lång tid bortåt ständigt fortsattes, och om de bleka förändringarna bestämdt ginge i arf eller oftare uppträdde, skulle bestå deri, att dufuppfödaren färgade hela sin stam ljusare blå. Vår dufuppfödare skulle dock vara tvungen att generation efter generation para sina ljusblå hanar med skifferblå honor, ty han önskar ju att bibehålla de senare vid denna färg. Resultatet skulle i allmänhet vara antingen frambringandet af en brokig mellanrace eller, och detta sannolikare, den ljusblå färgens hastiga och fullständiga försvinnande, ty den ursprungliga skifferblå färgen skulle med öfvervägande kraft förärfvas. Antaga vi emellertid, att under hvar och en af de på hvarandra följande generationerna några ljusblå hanar och skifferblå honor alstrades och ständigt parades med hvarandra, så skulle de skifferblå honorna, om jag får begagna mig af uttrycket, hafva mycket blått blod i sina ådror, ty deras fäder, förfäder o. s. v. skola alla hafva varit blå foglar. Under dessa förhållanden låter det väl tänka sig (ehuru jag icke känner några bestämda fakta, som göra saken sannolik), att de skifferblå honorna erhöllo en så stark latent benägenhet för ljusblå färg, att de icke tillintetgöra denna färg hos sina hanliga afkomlingar, under det att deras honafkomlingar ännu alltid behålla sin skifferblå färg. Vore detta händelsen, så skulle det önskade målet uppnås, nämligen att uppdraga en race, hvars båda kön beständigt vore till färgen olika.
