äro kantade med brunt,[1] så att fullkomligt samma fjädrar, som hos koltrast-ungen senare än de öfriga antaga sin fullt utbildade karakter och blifva svarta, hos dessa båda arter erhålla denna karakter och blifva blå före de andra. Den sannolikaste åsigten med hänsyn till dessa fall är, att hanarne, i olikhet med förhållandet inom första klassen, hafva till sina hanafkomlingar förärfvat sina färger i en tidigare ålder än den, hvari de sjelfva först erhöllo dem, ty om de hade varierat såsom synnerligen unga, skulle de sannolikt hafva till sina afkomlingar af båda könen öfverlemnat alla sina karakterer.[2]
Hanen af Aïthurus polytmus (en bland honingsfoglarne) är präktigt färgad med svart och grönt samt har två stjertfjädrar ofantligt förlängda; honan eger en vanlig stjert och otydliga färger; i stället för att likna den fullvuxna honan antaga de unga hanarne, i öfverensstämmelse med den allmänna regeln, från första början de för deras kön egendomliga färgerna, och deras stjertpennor blifva snart förlängda. För denna underrättelse har jag att tacka hr Gould, hvilken har meddelat mig följande, mera öfverraskande och hittills icke offentliggjorda fall. Två honingsfoglar, hörande till slägtet Eustephanus och båda utrustade med sköna färger, bebo den lilla ön Juan Fernandez; de hafva blifvit uppstälda som skilda arter. Men det har nyligen ådagalagts, att den ena, hvilken är vackert kastanjebrun till färgen med gulrödt hufvud, är hanen, hvaremot den andre, som är präktigt fläckad med grönt och hvitt och har metallgrönt hufvud, är honan. Nu likna ungarne från första början i viss grad de fullvuxna af motsatta könet, och likheten blir småningom allt mera fullständig.
Om vi såsom förut taga ungarnes drägt till ledning, borde det i betraktande af detta senare fall synas, som hade båda könen oberoende af hvarandra blifvit sköna, och icke att det ena könet delvis har öfverflyttat sin skönhet till det andra. Hanen har, som det synes, genom könsurvalet erhållit sina bjerta färger på samma sätt som t. ex. påfogeln eller fasanen inom vår första klass af
- ↑ Hr C. A. Wright i Ibis, vol. IV, 1864, sid. 65. Jerdon, Birds of India, vol. I, sid. 515.
- ↑ Vidare kunna följande fall nämnas: de unga hanarne af Tanagra rubra kunna skiljas från de unga honorna (Audubon, Ornithological Biography, vol. IV sid. 392), och så är förhållandet äfven med de i boet liggande ungarne af en blå nötväcka, Dendrophila frontalis, i Indien (Jerdon, Birds of India. vol. I, sid. 389). Hr Blyth underrättar mig likaledes, att könen af svarthakade stensqvättan Saxicola rubicola, kunna särskiljas i en ganska tidig ålder.
