andra arter förefinnas körtlarne endast hos hanarne eller äro mera utvecklade hos dem än hos honorna samt blifva nästan alltid verksammare under fortplantningstiden. Under denna period svälla körtlarne på ansigtets sidor hos elefanthanen upp och afsöndra en vätska, som har en stark mysklukt.
Bockens fräna utdunstning är välbekant, och den, som tillhör vissa hjorthanar, är underbart stark och ihållande. På La Plata-flodens stränder har jag funnit luften på en half (engelsk) mils afstånd i lä om en hjord genomträngd af lukten från hanen till Cervus campestris, och en silkesnäsduk, hvari jag hemförde en hud, bibehöll, ehuru den flere gånger begagnades och tvättades, strax då den utvecklades, spår af lukten under ett år och sju månader. Detta djur afsöndrar icke sin starka lukt, innan det blir öfver ett år gammalt, och det gifver den aldrig från sig, om det kastreras som ungt.[1] Utom den allmänna lukt, hvaraf vissa idislares hela kropp synes vara genomträngd under fortplantningstiden, ega många hjortarter, antiloper, får och getter luktafsöndrande körtlar, hvilka äro belägna på olika ställen, i synnerhet i ansigtet. De så kallade tårsäckarne eller suborbitalgroparna höra till denna afdelning. Dessa körtlar afsöndra ett halfflytande, illaluktande ämne, hvilket någon gång är så ymnigt, att det fläckar ned hela ansigtet, såsom jag har sett händelsen vara med en antilop. De äro “vanligen större hos hanen än honan, och deras utveckling förhindras genom kastrering“.[2] Enligt Desmarest saknas de alldeles hos honan af Antilope subgutturosa. Således kan det icke vara något tvifvel underkastadt, att de stå i ett nära förhållande till reproduktionsförrättningarna. De finnas stundom och saknas stundom hos nära beslägtade former. Hos den fullvuxna hanen af myskdjuret (Moschus moschiferus) är ett naket ställe omkring svansen fuktadt af en luktande vätska, hvaremot hos den fullvuxna honan och hos hanen, innan han har hunnit två års ålder, detta ställe är betäckt med hår och icke afsöndrar någon lukt. Den egentliga myskpåsen är i följd af sitt läge nödvändigt inskränkt till hanen och utgör ett ytterligare luktafsöndrande organ. Det är en egendomlig omständighet, att det af denna senare körtel afsöndrade ämne enligt Pallas icke under brunsttiden förändras till beskaffenheten eller
- ↑ Rengger, Naturgeschichte der Säugethiere von Paraguay, 1830, sid. 355. Denne iakttagare meddelar äfvenledes några märkvärdiga egendomligheter med afseende på den afsöndrade lukten.
- ↑ Owen, Anatomy of Vertebrates, vol. III, sid. 632. Se också hr Murie’s iakttagelser om deras körtlar i Proc. Zoolog. Soc., 1870, sid. 340. Desmarest om Antilope subgutturosa i Mammologie, 1820, sid. 455.
