Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/571

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
233
skilnader mellan mannen och qvinnan.

än vid trettio år eller derutöfver skägg, hvilka äro ganska glesa. På den europeisk-asiatiska kontinenten äro skägg förherskande, tills vi hafva kommit bortom Indien, ehuru de ofta saknas hos Ceylons invånare, såsom det i forna tider anmärktes af Diodorus.[1] Bortom Indien försvinna skäggen, t. ex. hos siameser, malayer, kalmucker, chineser och japaneser; likväl äro ainos,[2] hvilka bebo den Japanska archipelagens nordligaste öar, de mest hårbevuxna menniskor i verlden. Hos negrer är hakskägget glest, eller saknas det, och de hafva icke några polisonger; hos båda könen saknas nästan alldeles det fina dunet på kroppen.[3] Å andra sidan ega den Malayiska archipelagens papuas, hvilka äro nästan lika svarta som negrer, väl utvecklade skägg.[4] I Stilla oceanen hafva Fiji-archipelagens invånare stora, yfviga skägg, under det att de icke synnerligen aflägsna Tonga- och Samoa-archipelagernas bebyggare sakna skägg; dessa menniskor tillhöra dock skilda racer. På Ellice-gruppen höra alla invånare till samma race; dock endast på en ö, nämligen Nunemaya, “hafva karlarne prydliga skägg“, hvaremot de på de andra öarne “enligt regeln hafva ett dussin spridda hår i stället för ett skägg“.[5]

Öfver hela den stora amerikanska kontinenten sägas karlarne vara skägglösa; men inom nästan alla stammar framträda gerna några få korta hår i ansigtet, särskildt vid framskriden ålder. I afseende på Nord-Amerikas stammar anser Catlin, att aderton män bland tjugo af naturen fullkomligt sakna skägg; tillfälligtvis kan man dock få se en karl, hvilken har försummat att vid könsmognaden rycka ut håren, med ett lent, en eller två tum långt skägg. Guaranys i Paraguay skilja sig från alla kringboende stammar derigenom, att de ega ett litet skägg äfvensom något hår på kroppen, men icke några polisonger.[6] Jag har från hr D.

  1. Sir J. E. Tennant, Ceylon, vol. II, 1859, sid. 107.
  2. Quatrefages, Revue des Cours Scientifiques, den 29 Augusti 1868, sid. 630; Vogt, Lectures on Man, engelska öfversättningen, sid. 127.
  3. Om negrernas skägg Vogt, Lectures o. s. v., sid. 127; Waitz, Introduction to Anthropology, engelska öfversättningen, 1863, vol. I, sid. 96. Det är anmärkningsvärdt, att i Förenta Staterna (Investigations in Military and Anthropological Statistics of American Soldiers, 1869, sid. 569) de rena negrerna och deras korsade afkomma synas hafva nästan lika håriga kroppar som europeerna.
  4. Wallace, The Malay Archipelago, vol. II, 1869, sid. 178.
  5. Dr J. Barnard Davis, On Oceanic Races i Anthropological Review, April 1870, sid. 185, 191.
  6. Catlin, North American Indians, tredje upplagan, 1842, vol. II, sid. 227. Se om guaranys Azara, Voyages dans l’Amérique Méridionale, tomen II, 1809, sid. 58, äfvensom Rengger, Säugethiere von Paraguay, sid. 3.